Att tala inför folk

Så har jag då haft i min första interpellationsdebatt i landstingsfullmäktige. Nu blev det väl inte så mycket debatt, men ändå. Svaret på interpellationen gick ut på att det är professionen som ska avgöra om klamydiatest ska göras via nätet och inte politiker. Kan så vara, men vi förtroendevalda måste väl kunna ta initiativ när vi ser att utvecklingen går åt helt fel håll. Eller?

Det här med att tala inför folk är inte något som jag tycker om. När jag står i talarstolen med mitt manus känner jag att hjärtat bankar, orden snubblar, rösten bär inte riktigt och jag talar alldeles för fort. Vet inte riktigt var jag ska fästa blicken. Usch! Jag känner mig mentalt urlakad efter att ställt mig i en talarstol. Ska det vara så eller kan man träna bort det?

Jag kommer aldrig att glömma när jag fick hoppa in i en EMU-debatt och de övriga debattörerna var 3-4 herrar i åldern 50+. I aulan satt det ett par hundra och lyssnade, varav en majoritet var "nej-sägare". När jag hade hållit mitt inledningsanförande skakade benen när jag satte mig ner för att lyssna på de övrigas anföranden. Det var nästintill en näradödenupplevelse. Nu var det inte på långa vägar så illa idag, men jag försöker "tvinga" mig att tala inför folk och bli mer trygg i det. Nästa elddop blir rikstinget...