Vad händer nu?

Vart är EU på väg? Ja, den frågan bör man ställa sig efter de senaste turerna om förslaget till nytt EU-fördrag. Två rungande nej från två av grundarländerna samtidigt som nio stater, däribland Tyskland, har redan antagit fördraget. Som en konsekvens av nejen deklarerar Storbritanniens Blair att han skjuter en folkomröstning på framtiden, tvärtemot Chiracs och Schröders vädjan om fortsatt ratificeringsprocess. Tydligare kan det inte sägas. Blairs regering anser att nuvarande fördragsförslag är överspelat.

Vad händer i Sverige? Här fortsätter ratificeringsprocessen. I december ska riksdagen ta beslut om EU-fördraget. Regeringens timing när de överlämnade propositionen om fördraget till Lagrådet kunde ha varit bättre. Nu lämnades den över dagen efter Hollands rungande nej och den svenska regeringens agerande tolkas som tämligen arrogant. Att fortsätta processen som om ingenting har hänt är att sticka huvudet i sanden. Medborgarna måste engageras i processen och EU:s framtid diskuteras ur många aspekter. Därmed inte sagt att jag anser att svenska folket ska folkomrösta om fördraget.

Givetvis ska varje land fatta självständiga beslut angående fördraget. Alla länder ska ju godkänna det. Men vad händer nu när två länder redan sagt nej? Ja, någon B-plan finns inte. Att ett nytt fördrag behövs är odiskutabelt, men vad är det som ska omförhandlas för att alla länder ska enas? Orsakerna till nejen i Holland och Frankrike skiljer sig åt. Men tydligt är att man vill vara med och påverka EU-politiken mer. EU behöver med andra ord demokratiseras, men också effektiviseras om fler länder ska få bli en del av EU-gemenskapen.

I Sverige är EU-debatten tämligen sval. Det handlar mest om krav på en ny folkomröstning, inte hur vi vill utveckla och förbättra EU-samarbetet. Regeringen med statsministern i spetsen har ett stort ansvar för det svala svenska intresset för EU-samarbetet. Perssons ointresse för EU-samarbetet är tydligt. Någon som hört honom visionera om EU eller tala varmt och engagerat om EU? Jag kan inte hitta en enda debattartikel från statsministern om EU-samarbetet de senaste månaderna i den stora morgontidningen som ministrar brukar använda sig av för att saluföra tankar och idéer. Någon som hört hur Persson vill att man ska hantera den situation som uppstått? Att utse Ringholm till EU-samordnare är också en temperaturmätare på regeringens EU-engagemang. Nu meddelar statssekreterare Danielsson att statsministern vill ha en djupare debatt om EU. Varför tar då inte Persson initiativet till en sådan debatt? Det räcker inte med att debattera EU med de övriga stats- och regeringscheferna. Svenska folket vill också veta vad regeringen vill med EU-samarbetet.