När röken skingrades...

Orkade inte sätta mig vid datorn när vi kom hem strax före midnatt, så här kommer några intryck från gårdagens segermatch på Kopparvallen.

Matchen inleddes med ett härligt tifo från pekingklacken; flaggor, sång och massor av blåsvart rök. Snyggt! Nu saknas bara några rejäla italienska bomber också:-) Ganska kul att Åtvidabergsklacken kastade vita och blå band när spelarna kom in... Åtvidsklacken hördes f ö inte alls, trots att vi stod väldigt nära den. Däremot hördes pekingklacken hela tiden med sin sång. De som stod bakom oss var imponerade över reportoaren.

När Åtvidaberg gjorde sitt mål trodde jag att hemresan skulle bli otroligt tung och ösregnet gjorde ju inte saken bättre. Dyngsur och genomfrusen! Men vi fick jubla i regnet, två gånger om! Thordarsons mål var så ljuvligt. Trodde faktiskt inte att bolluschlingen ville in efter två ribbträffar.

Härligt att Laitinen är på gång. Nu väntar vi på att Dybendal ska göra mål också.

Jonssons dribbling fick hjärtat nästan att stanna. En målvakt ska inte dribbla av ett par anfallare. Tänk på supportrarnas hjärtan! Men snyggt var det när det lyckades.

Vem var det som tog limousine till matchen?

Man kan fråga sig varför det alltid ska ta sån himla tid att ta sig ut ur Åtvidaberg när man ska hem. En halvtimme i bilkö. När ska folk lära sig att det flyter på snabbare om man hjälps åt och kör efter "blixtlåsmetoden"?

Segern firades på Max i Linköping. Fortfarande två poäng upp till kvalplats. Norrköping hänger på. Gott!