Kan man aldrig förlåta felsteg?

Jag erkänner, jag blev både besviken och oerhört förvånad att Sven Nylander använt kokain. Det trodde jag faktiskt inte om honom. Han har framstått som "ren" och rekorderlig. Dessutom har han ju jobbat aktivt mot doping och droger. Märkligt.
Nylander har varit en av mina favoriter bland de svenska friidrottarna. Den evige fyran. En sympatisk person. Nu känner man sig lite lurad och hans fall blir desto tyngre.

Man kan inte försvara att någon använder kokain, men jag tycker ändå lite synd om honom och hans familj. Nu tvingas han schavottera med sina problem i media. Det han gjort är oerhört korkat och dumt och förhoppningsvis har han nu lärt sig en läxa och får hjälp med problemen.

Att som Tony Richardsson säga att han aldrig kan förlåta Nylander för detta är ett oehört starkt uttalande och jag förstår det inte. Besviken kan man vara med rätta, men att aldrig kunna förlåta? Det är inte Richardsson själv som lider skada av Nylanders agerande, däremot Nylanders familj, stiftelsen han jobbar för och de ungdomar som sett honom som en förebild. Iställtet för att uttala hårda ord om oförlåtlighet borde Richardsson kanske ställa sig frågan om han på något sätt kan vara ett stöd för Nylander i den situation som uppstått. Alla har rätt till en andra chans, även f d friidrottsstjärnor som använt kokain.