Tvåårskalas

Idag firade Alliansens tvåårsjubileum med att komma överens om familjepolitiken. Inget dåligt firande och vad passar bättre när man firar en 2-åring?. Huvudpoängen är att Alliansen ger familjerna förtroende att själva avgöra vad som är bäst för deras familj. Det är ju faktiskt föräldrarna själva som vet vad som passar deras barn bäst, inte politikerna. Ökad valfrihet för barnfamiljerna genom vårdnadsbidrag, mångfald inom barnomsorgen och barnomsorgpeng. Men också en satsning för att höja kvaliteten inom förskolan.

Som väntat anser Gudrun Schyman att det är ett hån mot kvinnorna och Lotta Gröning tror att Bengt Westerberg gråter idag. Varför skulle han gråta? Westberg satt i regeringen 1991-94 som införde vårdnadsbidrag. Tänk att det ska vara så svårt för en del kvinnor att respektera att det finns andra kvinnor som anser att det bästa för deras barn är att mamma är hemma med dem. Varför kan inte deras val accepteras och respekteras? Utgör dessa kvinnor ett hot på något sätt? Det är så fint när kvinnor skriver andra kvinnor på näsan hur man ska agera och vara för att vara en "riktig kvinna" d v s en jämställd kvinna. Läs gärna Linda Skugge om vårdnadsbidraget.

Sen förstår jag verkligen inte Grönings kritik mot att barnomsorgspengen skulle kunna innebära fler dagmammor. Det finns många familjer som vill ordna barnomsorgen med hjälp av en dagmamma. Speciellt i mindre orter på landsbygden där det inte finns något dagis, utan man får köra sina barn flera mil morgon och eftermiddag. Är det fel på dagmammor?

Nu väntar jag på ett gemensamt förslag om familjepolitiken från "Vänsterkartellen". När kommer det?