Det är flera personer som i artiklar och krönikor tagit upp fenomenet att människor runt om i landet beter sig som om någon har dött när det blev maktskifte. I en levande och vital demokrati sker det faktiskt maktskiften. I en kommun i vårt län klädde sig en socialdemokrat i svart efter valförlusten. Märkligt. I flera insändare i Aftonbladet skrivs det om stor oro och gråt. Denna oro och gråt visar antingen på att socialdemokraternas skrämseltaktik satt sina spår eller så är det insändare fabricerade på Sveavägen. Insändarna är misstänkt lika varandra. Vad dessa "gråterskor" verkar ha glömt bort är att de haft det väldigt tufft trots (eller tack vare) en socialdemokratisk regering. Varför har de inte fått något jobb eller rehabilitering?
Ännu märkligare är alla negativa antaganden från facket inför kommande förhandlingar. Bör man inte vänta med sin kritik av den förda politiken tills den fått genomslag? Den nya regeringen har ju inte ens tillträtt ännu. En sund utveckling vore att facket klipper sina band till socialdemokraterna och istället fokuserar enbart på att företräda sina medlemmars intressen.
Varför utgår vissa människor från att Sverige blir ett miserabelt land att leva i bara för att socialdemokraterna inte har regeringsmakten? Det är väl bara att titta i backspegeln på de senaste 12 åren och fråga sig hur bra det har varit för äldre, arbetslösa och sjukskrivna...
fredag, september 22, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Håller med. Till kansliet får vi massa mejl, som är väldigt lika varandra, av människor som är förkrossade för att de nu "hamnar utanför systemet". Hakelius kränika i Aftonbladet i onsdags var helt fantastisk!
Skicka en kommentar