Om ungefär en kvart är det avspark på Parken. Motståndare är Kalmar. Det blir m a o åka av. Igen.
Jag är så naiv i min tro på IFK att jag vill att de ska spela för den blå stjärnas heder. Strida för varje boll. Varje meter på plan. Visa mod och vilja. Inte göra självmål. Är det för mycket begärt?
Lite besviken över att både Magro och Blomma startar. De har inte förtjänat de platserna. Om de har det enligt Cratz är det illa ställt med bänken!
Jag ser oavgjort som en seger. Idag är en sån där match som alla väntar sig att Kalmar ska springa hem med 5-0. De behöver i princip bara ställa ut skorna så är det klart, enligt "experterna". Jag vill givetvis att det ska se annorlunda ut. Jag vill att IFK ska bevisa att de är ett lag som hör hemma i Allsvenskan. För mig är oavgjort som en seger. Då hör man sjunkit djupt.
Maken menar att det är orealistiskt att ens hoppas på oavgjort. Han rabblar statistik och spelare. Det är omöjligt. Han tippar att det blir 0-3. Jag hoppas vid Gud att han har tokfel!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar