Idag har jag tillbringat dagen i Gnosjö. Började dagen med LokalLAKO där bl a vårdval, ungdomsmottagning, barnahus och korttidsboenden stod på dagordningen.
Så fort LAKo var avslutat blev det en raskp promenad till vårt gruppmöte några kvarter bort. Jag kom in mitt i en intressant diskussion om cancerläkemedel. Det är ju en ganska het fråga nu, om man säger så. Det finns ett par saker att säga i denna fråga:
1. Landstinget i Jönköpings län har tagit fram en ambitiös cancerplan som ska införas under 3-5 år.
2. För 2009 tillförs 13,5 miljoner till cancervården varav 5 miljoner öronmärks för att förbättra den palliativa vården.
3. Det har inte lagts några besparingskrav på vården, utan det är budgetramar som ska hållas inom respektive sjukvårdsområde.
4. Tack och lov att det inte är vi politiker som beslutar om vilka läkemedel som ska förskrivas eller ej (vilket man kan tro när man läser en del insändare). Det är det professionen som ansvarar för! Vår uppgift som politiker är att ge förutsättningar för att bedriva en bra vård.
5. Det behövs ett öppet samtal om värdig vård i livets slutskede.
Tack till Sören Hansen från Läkemedelskommittén besökte vårt gruppmöte för att bättra på våra kunskaper om läkemedelsfrågorna stort.
Efter ett gruppmöte är jag oftast helt slut. Många tankar och funderingar. Diskussioner som ska sammanfattas i minnesanteckningar. Samtidigt är det alltid givande och kul att träffa sina partikollegor.
Nu har jag iallafall packat inför ett par dagar i Uppsala och Svensk Scenkonsts stämma.
tisdag, mars 31, 2009
söndag, mars 29, 2009
Lever du i en jämställd familj?
Jag håller på och läser boken "Skriet från kärnfamiljen". Har bara kommit halvvägs och har en del frågor och funderingar.
Boken utgår från att man vill leva i kärnfamiljen, till skillnad från andra böcker om familjen. Tesen i boken är att kvinnorna drar ett alldeles för stort lass hemma och att lösningen är "demokrati på hemmaplan" d v s jämställdhet där mammor och pappor tar lika stort ansvar och vet lika mycket om barn och hus. Att man släpper på kraven och downshiftar. Vem lägger kraven på kvinnorna? Traditioner? Männen? Kvinnorna själva? Andra kvinnor? Visst vore det fint om allt var 50/50 och båda föräldrarna gick ner i tid under småbarnsåren, men i praktiken är det lättare sagt än gjort om man behöver inkomsterna för att få vardagen att gå ihop. Och då pratar vi bara basic. Inga dyra resor, märkeskläder eller husrenoveringar. Är det den enskilda familjen som ska ta den jämtställdhetskampen samtidigt som man går minus varje månad? Dessutom kan man fråga sig om mammorna släpper ifrån sig ansvaret till papporna? Eller vet man som mamma bäst själv?
Jag har som sagt bara kommit halvvägs, men har lite svårt att känna igen mig. Kanske för att våra barn föddes 88-92 och kanske det spelar roll att jag är uppväxt på landet. Dessutom så tror jag inte på 50/50 arbetsfördelning i strikt mening. Om så vore fallet skulle våra blommor vara döda vid det här laget (iofs tycker maken inte att det är helt fel med plastblommor) och bilen skulle inte vara besiktigad;-) Jo, det är jag som ser till både blommor och bil. Vem orkar ödsla tid i vardagen på att hålla koll på vem som har gjort vad och att det är millimeterrättvisa på hushållsgöromålen? Tiden och energin är för värdefull för det. Den tiden och energin kan man lägga på att vårda varandra som par istället. För det är alldeles för lätt att glömma bort varandra som kvinna och man när man blivit föräldrar.
Jag frågade dottern (född -88) via sms om hon ansåg att hennes pappa och jag var jämställda eller om vi har en traditionell könsfördelning av hemarbetet? Hennes svar var "Nej. Ni har väl snarare motsatt." Hm. Visst, nu tjänar jag mer än min man och är ganska ofta borta på tjänsteresor, samt är den enda som har körkort i familjen och det är min man som drar vardagslasset hemma med mat, städ och tvätt. Det är dock jag som ser till att räkningar betalas, släktingar firas och donar till påsk, midsommar och jul. När barnen var små var det jag som var hemma mesta tiden. Jag hade ju ingen utbildning eller jobb och maken var den som hade jobb. Ett naturligt val. Vi hade inte råd med annat och funderade inte på om vi var jämställda eller ej och var ändå lyckliga. Att klara varje dag var viktigare än framtida pensionspoäng. Jag trivdes med att vara hemma med barnen, men kunde trots det sakna "vuxenutbytet" lite då och då.
Vi har väl ingen traditionell eller strikt 50/50 fördelning nu heller och har olika syn på vad som behöver göras hemma, men anser nog oss vara både jämställda och demokratiska trots det. Vi har ju gemensamt kommit överens om hur vi vill leva vårt liv tillsammans som familj. Och det fungerar fortfarande efter mer än 20 år tillsammans. Jag tror inte heller att våra barn, utifrån hur sysslorna fördelas hemma, kan säga att det eller det är kvinno-eller mansgöra. Familjens väl och ve är vårt gemensamma ansvar.
Frågar jag min man, så tycker han att vi är jämställda och att vi gör det hemma som vi har intresse och fallenhet för. Och jag instämmer. Ska man bortse från att vi har olika intressen och fallenhet? Är det min kvinnoroll som gör att jag tycker att det är fint med påskliljor på trappen samtidigt som min man inte har en tanke på det? Är det fel av mig att köpa påskliljor då? Är det ett undermedvetet krav på mig som kvinna? För jag över mossiga krav till mina barn? Och vem lägger dessa krav på mig? I boken skrivs det om månadsmagasinen som "smygpläderar för hemmafrun". Vilka är det som producerar dessa magasin? Jo, i huvudsak kvinnor. Alltså lägger vi kvinnor krav på varandra om hur livet ska vara. Sluta då köpa alla dessa flådiga månadsmagasin om det gör livet fullt av ouppnåeliga krav och ojämställt!
För mig känns boken skriven för storstadskvinnor, medelklass och 30+ när de får första barnet. Man har byggt upp en bild av hur det ska vara att vara förälder och läser olika magasin med råd och tips för det "perfekta livet" istället för att våga lita till sin instinkt och låta vardagen ha sin gång. Man har skapat sina vanor och ovanor. Livet är inte perfekt och behöver inte vara det för att man ska vara en bra mamma eller pappa eller jämställd. Att det är ett målmedvetet arbete som krävs för att få familjelivet att gå ihop är inget nytt. Det har i princip alla familjer jobbat på. Det är en stor omställning att få barn. Men frågan är om mammorna blir mindre stressade av att läsa den här boken? Vem är det som ger mammorna alla krav?
Frågan om samhällets syn på kvinnors karriärer, löneutveckling och pensioner är större än de enskilda val som görs genom vardagsekonomiska (traditionella?) val hemma vid köksbordet. Politiken har ansvar för att ge familjer förutsättningar att klara sin vardag på bästa sätt och att utjämna klyftor mellan könen. Men till syvende och sist är det du och jag som gör våra livsval och dessa måste vi ta ansvar. Men vem kan säga vad som är rätt och fel val?
Är man inte en demokratisk familj om inte sysslorna fördelas 50/50?
Boken utgår från att man vill leva i kärnfamiljen, till skillnad från andra böcker om familjen. Tesen i boken är att kvinnorna drar ett alldeles för stort lass hemma och att lösningen är "demokrati på hemmaplan" d v s jämställdhet där mammor och pappor tar lika stort ansvar och vet lika mycket om barn och hus. Att man släpper på kraven och downshiftar. Vem lägger kraven på kvinnorna? Traditioner? Männen? Kvinnorna själva? Andra kvinnor? Visst vore det fint om allt var 50/50 och båda föräldrarna gick ner i tid under småbarnsåren, men i praktiken är det lättare sagt än gjort om man behöver inkomsterna för att få vardagen att gå ihop. Och då pratar vi bara basic. Inga dyra resor, märkeskläder eller husrenoveringar. Är det den enskilda familjen som ska ta den jämtställdhetskampen samtidigt som man går minus varje månad? Dessutom kan man fråga sig om mammorna släpper ifrån sig ansvaret till papporna? Eller vet man som mamma bäst själv?
Jag har som sagt bara kommit halvvägs, men har lite svårt att känna igen mig. Kanske för att våra barn föddes 88-92 och kanske det spelar roll att jag är uppväxt på landet. Dessutom så tror jag inte på 50/50 arbetsfördelning i strikt mening. Om så vore fallet skulle våra blommor vara döda vid det här laget (iofs tycker maken inte att det är helt fel med plastblommor) och bilen skulle inte vara besiktigad;-) Jo, det är jag som ser till både blommor och bil. Vem orkar ödsla tid i vardagen på att hålla koll på vem som har gjort vad och att det är millimeterrättvisa på hushållsgöromålen? Tiden och energin är för värdefull för det. Den tiden och energin kan man lägga på att vårda varandra som par istället. För det är alldeles för lätt att glömma bort varandra som kvinna och man när man blivit föräldrar.
Jag frågade dottern (född -88) via sms om hon ansåg att hennes pappa och jag var jämställda eller om vi har en traditionell könsfördelning av hemarbetet? Hennes svar var "Nej. Ni har väl snarare motsatt." Hm. Visst, nu tjänar jag mer än min man och är ganska ofta borta på tjänsteresor, samt är den enda som har körkort i familjen och det är min man som drar vardagslasset hemma med mat, städ och tvätt. Det är dock jag som ser till att räkningar betalas, släktingar firas och donar till påsk, midsommar och jul. När barnen var små var det jag som var hemma mesta tiden. Jag hade ju ingen utbildning eller jobb och maken var den som hade jobb. Ett naturligt val. Vi hade inte råd med annat och funderade inte på om vi var jämställda eller ej och var ändå lyckliga. Att klara varje dag var viktigare än framtida pensionspoäng. Jag trivdes med att vara hemma med barnen, men kunde trots det sakna "vuxenutbytet" lite då och då.
Vi har väl ingen traditionell eller strikt 50/50 fördelning nu heller och har olika syn på vad som behöver göras hemma, men anser nog oss vara både jämställda och demokratiska trots det. Vi har ju gemensamt kommit överens om hur vi vill leva vårt liv tillsammans som familj. Och det fungerar fortfarande efter mer än 20 år tillsammans. Jag tror inte heller att våra barn, utifrån hur sysslorna fördelas hemma, kan säga att det eller det är kvinno-eller mansgöra. Familjens väl och ve är vårt gemensamma ansvar.
Frågar jag min man, så tycker han att vi är jämställda och att vi gör det hemma som vi har intresse och fallenhet för. Och jag instämmer. Ska man bortse från att vi har olika intressen och fallenhet? Är det min kvinnoroll som gör att jag tycker att det är fint med påskliljor på trappen samtidigt som min man inte har en tanke på det? Är det fel av mig att köpa påskliljor då? Är det ett undermedvetet krav på mig som kvinna? För jag över mossiga krav till mina barn? Och vem lägger dessa krav på mig? I boken skrivs det om månadsmagasinen som "smygpläderar för hemmafrun". Vilka är det som producerar dessa magasin? Jo, i huvudsak kvinnor. Alltså lägger vi kvinnor krav på varandra om hur livet ska vara. Sluta då köpa alla dessa flådiga månadsmagasin om det gör livet fullt av ouppnåeliga krav och ojämställt!
För mig känns boken skriven för storstadskvinnor, medelklass och 30+ när de får första barnet. Man har byggt upp en bild av hur det ska vara att vara förälder och läser olika magasin med råd och tips för det "perfekta livet" istället för att våga lita till sin instinkt och låta vardagen ha sin gång. Man har skapat sina vanor och ovanor. Livet är inte perfekt och behöver inte vara det för att man ska vara en bra mamma eller pappa eller jämställd. Att det är ett målmedvetet arbete som krävs för att få familjelivet att gå ihop är inget nytt. Det har i princip alla familjer jobbat på. Det är en stor omställning att få barn. Men frågan är om mammorna blir mindre stressade av att läsa den här boken? Vem är det som ger mammorna alla krav?
Frågan om samhällets syn på kvinnors karriärer, löneutveckling och pensioner är större än de enskilda val som görs genom vardagsekonomiska (traditionella?) val hemma vid köksbordet. Politiken har ansvar för att ge familjer förutsättningar att klara sin vardag på bästa sätt och att utjämna klyftor mellan könen. Men till syvende och sist är det du och jag som gör våra livsval och dessa måste vi ta ansvar. Men vem kan säga vad som är rätt och fel val?
Är man inte en demokratisk familj om inte sysslorna fördelas 50/50?
Etiketter:
"Skriet från kärnfamiljen",
famlij,
jämställdhet
lördag, mars 28, 2009
En skön lördag
Det har varit en skön lördag. Inget inplanerat, inga åtaganden. Bara ledig. Tid för att hämta ny kraft. Dagen har jag ägnat åt att påskpynta, läsa en bok, HV och tvätt.
HV-matchen blev en nervös stund i soffan. Men åh så härligt när slutsignalen ljöd och HV återigen är klara för final!
Kvällen avslutas med VM-kval. Då matchen sänds på kanal 6 var det bara att leta reda på vår gamla box och koppla in den i antennuttaget. Det var lättare sagt än gjort. Trodde att boxen låg ute i garaget, men icke. Letade länge och väl i skåp och lådor, hittade den till sist i en låda bakom granen i matkällaren. Hm. Sen var det bara att installera den. Och det var inte så bara. Men nu är iallafall allt installerat och klart. Matchen ser vi i stearinljusens sken. Vi deltar i Earth hour och släcker alla lampor, men tv:n får vara på. Det är ju VM-kval! Heja Sverige!
Förresten ska det bli intressant att se hur mörkt det blir på vår gata...
Dags att tända lite ljus runt om i huset. Trevlig lördagskväll!
HV-matchen blev en nervös stund i soffan. Men åh så härligt när slutsignalen ljöd och HV återigen är klara för final!
Kvällen avslutas med VM-kval. Då matchen sänds på kanal 6 var det bara att leta reda på vår gamla box och koppla in den i antennuttaget. Det var lättare sagt än gjort. Trodde att boxen låg ute i garaget, men icke. Letade länge och väl i skåp och lådor, hittade den till sist i en låda bakom granen i matkällaren. Hm. Sen var det bara att installera den. Och det var inte så bara. Men nu är iallafall allt installerat och klart. Matchen ser vi i stearinljusens sken. Vi deltar i Earth hour och släcker alla lampor, men tv:n får vara på. Det är ju VM-kval! Heja Sverige!
Förresten ska det bli intressant att se hur mörkt det blir på vår gata...
Dags att tända lite ljus runt om i huset. Trevlig lördagskväll!
fredag, mars 27, 2009
Hemslöjd, utställningsverksamhet, kulturstöd och kulturturism
Idag har UKD sammanträtt och vi började med ett besök på Hemslöjdens hus och information om vad som är på G. Vi möttes av en utställning av sjalar. Vilka hantverk!
Vi fick information om EcoCraft , om hållbar utveckling och att vara lokal i en global värld. Verkligen intressant!
Vi besökte även den nya ramverkstan. Landstinget är en ganska stor konstinköpare och bedriver en omfattande utställningsverksamhet på våra tre sjukhus.
På vår dagordning stod ett antal informationspunkter, bidragsansökningar, revidering av bidragspolicy, information om utställningsverksamheten och givetvis Kulturutredningen. Vi beslutade att bevilja stöd motsvarande 282 000 kronor fördelat på fem bra och intressanta projekt. Man kan lugnt säga att det händer en hel del i länet! Vi pratade även om kulturturism, vilket jag är övertygad om är en stor och växande sektor för vårt län om vi spelar våra kort rätt.
Vi fick information om EcoCraft , om hållbar utveckling och att vara lokal i en global värld. Verkligen intressant!
Vi besökte även den nya ramverkstan. Landstinget är en ganska stor konstinköpare och bedriver en omfattande utställningsverksamhet på våra tre sjukhus.
På vår dagordning stod ett antal informationspunkter, bidragsansökningar, revidering av bidragspolicy, information om utställningsverksamheten och givetvis Kulturutredningen. Vi beslutade att bevilja stöd motsvarande 282 000 kronor fördelat på fem bra och intressanta projekt. Man kan lugnt säga att det händer en hel del i länet! Vi pratade även om kulturturism, vilket jag är övertygad om är en stor och växande sektor för vårt län om vi spelar våra kort rätt.
torsdag, mars 26, 2009
onsdag, mars 25, 2009
Kulturrådet på besök i Jönköping
Idag har Kulturrådet varit på besök i länet och träffat Landstingets politiska ledning samt verksamhetsföreträdare inom kulturområdet. Det har varit en givande dialog och självklart kunde vi inte låta bli att prata "portföljmodell". En dialog som jag hoppas fortsätter.
Dagen avslutades med en trevlig middag hos landshövdingen på Residenset. Trevligt sällskap, god mat & dryck och bra underhållning. Til maten bjöds vi på bluegrass från SVF och till kaffet blev det en liten minikonsert av Anna Lotta Larsson. Anna Lotta Larsson har en röst som jag gillar och jag hade gåshud när hon sjöng. Vilken ynnest att få höra henne live i ett så nära och litet sällskap.
Kvällen blev ju inte sämre av att HV vann med tennissiffror...
Dagen avslutades med en trevlig middag hos landshövdingen på Residenset. Trevligt sällskap, god mat & dryck och bra underhållning. Til maten bjöds vi på bluegrass från SVF och till kaffet blev det en liten minikonsert av Anna Lotta Larsson. Anna Lotta Larsson har en röst som jag gillar och jag hade gåshud när hon sjöng. Vilken ynnest att få höra henne live i ett så nära och litet sällskap.
Kvällen blev ju inte sämre av att HV vann med tennissiffror...
tisdag, mars 24, 2009
Vårdval, tillgänglighet och HBT-certifiering
Idag har Planeringsdelegationen (PD) sammanträtt och jag har tjänstgjort för första gången.
På dagordningen stod Förslag till vårdvalsmodell och det är bara att beklaga att oppositionen inte vill stärka patienternas inflytande över vården. De letar och konstruerar problem. Varför då inte vara lika raka som Vänsterpartiet och säga ett klart nej istället för dessa krumbukter? Socialdemokraterna yrkade på återremiss och då det föll reserverade de sig mot beslutet. Förslaget till vårdvalsmodell ska behandlas av landstingsstyrelsen den 21 april. Du kan läsa mer om vår modell här. Dagens beslut är ett steg närmare vårdval i Jönköpings län och ökat patientinflytande. Gott!
Vi fick även information om ekonomin och det är en tuff situation för landstinget när skatteintäkterna viker. Detta rapporterar Radio Jönköping om i dag. Av inslaget kan man tro att Landstinget kommer att säga upp anställda, men så är inte fallet. Det handlar om naturlig avgång eller omsättning.
På tillgänglighetsfronten ser det bättre och bättre ut. Telefontillgängligheten till våra vårdcentraler har förbättrats markant efter införande av TeleQ och antalet som väntat mer än 90 dagar för besök hos en specialist eller på behandling/operation sjunker stadigt. En bra tillgänglighet är A och O för en god vård.
Idag HBT-certifieras f ö den första vårdcentralen i Jönköpings län. Det är Rosenlunds vårdcentral i Jönköping som är först ut. En glad och positiv nyhet!
På dagordningen stod Förslag till vårdvalsmodell och det är bara att beklaga att oppositionen inte vill stärka patienternas inflytande över vården. De letar och konstruerar problem. Varför då inte vara lika raka som Vänsterpartiet och säga ett klart nej istället för dessa krumbukter? Socialdemokraterna yrkade på återremiss och då det föll reserverade de sig mot beslutet. Förslaget till vårdvalsmodell ska behandlas av landstingsstyrelsen den 21 april. Du kan läsa mer om vår modell här. Dagens beslut är ett steg närmare vårdval i Jönköpings län och ökat patientinflytande. Gott!
Vi fick även information om ekonomin och det är en tuff situation för landstinget när skatteintäkterna viker. Detta rapporterar Radio Jönköping om i dag. Av inslaget kan man tro att Landstinget kommer att säga upp anställda, men så är inte fallet. Det handlar om naturlig avgång eller omsättning.
På tillgänglighetsfronten ser det bättre och bättre ut. Telefontillgängligheten till våra vårdcentraler har förbättrats markant efter införande av TeleQ och antalet som väntat mer än 90 dagar för besök hos en specialist eller på behandling/operation sjunker stadigt. En bra tillgänglighet är A och O för en god vård.
Idag HBT-certifieras f ö den första vårdcentralen i Jönköpings län. Det är Rosenlunds vårdcentral i Jönköping som är först ut. En glad och positiv nyhet!
Etiketter:
HBT-certifiering,
tillgänglighet,
Vårdvalsmodell
måndag, mars 23, 2009
lördag, mars 21, 2009
Småseg match
Lagom till avspark gick solen i moln och det var kanske ett tecken på hur matchen skulle gestalta sig. Ingen ordinarie anfallare tillgänglig, så man fick starta med unge Fransisco. Och han behöver inte skämmas för sin insats även om det inte blev något mål.
Det började bra med 2-0- ledning, sen blev det som så många gånger förr. Man slarvade bort segern. Andra halvlek var seg och IFK borde ha satt några av alla de chanser man skapade.
Mrdjanin på topp var ingen hit. Behovet av en anfallare är STORT. På vägen ut passerade vi Russel på kryckor. Det ser ut att dröja innan han är redo för match. Burken agerade chaufför åt honom med sin BMW.
Blomma är för seg och långsam för att passa som modern ytterback. Hoppas att Ibrakovic är tillbaka snart. Behåll Roth som mittback och GTG som ytterback. Mittfältet känns ok. Men anfallet oroar mig.
Pratade lite med universums störste IFK-supporter Calle. Skön kille med stort IFK-hjärta.
En fråga, varför står man och babblar en hel match? Det är såna åskådare som är en plåga att hamna bredvid på match...
onsdag, mars 18, 2009
Det behövs en diskussion om människovärdet
I gårdagens Rakt på med KG Bergström ställdes två snabbfrågor som i allra högsta grad handlar om människovärdet. Den ena handlade om nya riktlinjer för vård av människor i livets slutskede och den andra om ändrad lagstiftning om könsbestämning av foster för att inte barn av "fel" kön aborteras.
Det är lite märkligt hur dessa frågor, om livets början och slut, debatteras. I den ena frågan handlar det om människovärde, i den andra om rätten till fri abort. Helt plötsligt är det inte så viktigt med alla människors lika och unika värde. Hur kan det komma sig?
Mona Sahlin svarade ett snabbt nej på frågan om man behöver ändra lagstiftningen så att inte barn med "fel" kön aborteras. Hon tycker inte att man ska förbjuda det. Alltså tycker hon att det är ok. Skrämmande!
Mona Sahlin är tveksam till religiösa friskolor med hänvisning till jämställdhet och synen på flickor. Samtidigt säger hon nej till att ändra lagstiftningen så att inte barn med "fel" kön aborteras. Det fall som skapat rubriker handlar just om att flickebarn aborteras. Hur var det nu med synen på flickor? I Aftonbladet "utvecklar" Mona sitt resonemang och för henne är den fria aborten det allra viktigaste. Varför vågar hon inte problematisera frågan? Hon kanske inte anser att frågan behöver problematiseras? Vid vårt förra landstingsfullmäktige var det en socialdemokrat som sa i talarstolen att det inte finns något självändamål med att minska antalet aborter och om det är socialdemokratisk hållning så kan man ju förstå att det inte är något som behöver diskuteras eller problematiseras.
Jag är glad över att Fredrik Reinfeldt menade att man bör ändra lagstiftningen om de går. Hans svar visar på att han (och regeringen) inte tycker att det är ok att barn aborteras p g a kön. Jag är inte heller övertygad om att det går att ändra detta via lagstiftning, vilket jag har skrivit om tidigare. Men det borde vara en fråga som man bör undersöka precis så som Socialstyrelsen nu gör. Och då är det inte abortlagstiftningen som föreslås ändras, utan rätten att få veta vilket kön det väntade barnet har. Men framför allt behövs en diskussion om människovärdet!
Det är lite märkligt hur dessa frågor, om livets början och slut, debatteras. I den ena frågan handlar det om människovärde, i den andra om rätten till fri abort. Helt plötsligt är det inte så viktigt med alla människors lika och unika värde. Hur kan det komma sig?
Mona Sahlin svarade ett snabbt nej på frågan om man behöver ändra lagstiftningen så att inte barn med "fel" kön aborteras. Hon tycker inte att man ska förbjuda det. Alltså tycker hon att det är ok. Skrämmande!
Mona Sahlin är tveksam till religiösa friskolor med hänvisning till jämställdhet och synen på flickor. Samtidigt säger hon nej till att ändra lagstiftningen så att inte barn med "fel" kön aborteras. Det fall som skapat rubriker handlar just om att flickebarn aborteras. Hur var det nu med synen på flickor? I Aftonbladet "utvecklar" Mona sitt resonemang och för henne är den fria aborten det allra viktigaste. Varför vågar hon inte problematisera frågan? Hon kanske inte anser att frågan behöver problematiseras? Vid vårt förra landstingsfullmäktige var det en socialdemokrat som sa i talarstolen att det inte finns något självändamål med att minska antalet aborter och om det är socialdemokratisk hållning så kan man ju förstå att det inte är något som behöver diskuteras eller problematiseras.
Jag är glad över att Fredrik Reinfeldt menade att man bör ändra lagstiftningen om de går. Hans svar visar på att han (och regeringen) inte tycker att det är ok att barn aborteras p g a kön. Jag är inte heller övertygad om att det går att ändra detta via lagstiftning, vilket jag har skrivit om tidigare. Men det borde vara en fråga som man bör undersöka precis så som Socialstyrelsen nu gör. Och då är det inte abortlagstiftningen som föreslås ändras, utan rätten att få veta vilket kön det väntade barnet har. Men framför allt behövs en diskussion om människovärdet!
tisdag, mars 17, 2009
måndag, mars 16, 2009
Funderingar kring konstgräs och en datorfri helg i Stockholm
Det händer allt för sällan att jag helt avstår från att använda en dator under en hel helg. Men den här helgen hände det. Jag tog ledigt från datorn i fredags kl. 9 när tåget närmade sig Stockholm. Skönt och för mig en sak som jag borde göra oftare, samtidigt som datorn är en naturlig del i livet.
I fredags ägnades dagen åt kulturpolitik. Kristdemokraterna bjöd in lokala och regionala kulturpolitiker till rådslag kring Kulturutredningen i Riksdagen. En bra dag och givande diskussioner. Men jag undrar hur kulturpolitik och konstgräs hör samman? För det var ett antal lokala politiker som lyfte fram sina kommuners satsningar på konstgräs. Ska man dra slutsatsen att flest antal kvm konstgräs är ett mått på en framgångsrik kommun? Konstgräs.
Helgen har jag tillbringat i Stockholm tillsammans med maken. Han kom upp på fredagskvällen. Kort kan man sammanfatta helgen med följande: promenader, shopping, nervös kvartsfinal hos H&A, bröllopsfest och frukost på Hilton. En skön och avslappnande helg, men det är alltid lika skönt att komma hem igen;-)
I fredags ägnades dagen åt kulturpolitik. Kristdemokraterna bjöd in lokala och regionala kulturpolitiker till rådslag kring Kulturutredningen i Riksdagen. En bra dag och givande diskussioner. Men jag undrar hur kulturpolitik och konstgräs hör samman? För det var ett antal lokala politiker som lyfte fram sina kommuners satsningar på konstgräs. Ska man dra slutsatsen att flest antal kvm konstgräs är ett mått på en framgångsrik kommun? Konstgräs.
Helgen har jag tillbringat i Stockholm tillsammans med maken. Han kom upp på fredagskvällen. Kort kan man sammanfatta helgen med följande: promenader, shopping, nervös kvartsfinal hos H&A, bröllopsfest och frukost på Hilton. En skön och avslappnande helg, men det är alltid lika skönt att komma hem igen;-)
fredag, mars 13, 2009
Grattis!
Min favoritbutik, Butiken, i Tenhult har fått Svensk handels handelspris. Den utmärkelsen är de väl värda och motiveringen är klockren. Grattis Susanne & Anette!
tisdag, mars 10, 2009
Ingen städning och inget bad ikväll
När jag kom hem såg badrummet ut som i morse. Inga badrumsmöbler, ingen toalett, inget badkar. Pappen låg kvar i hallen som den gjort sen mitten av februari. Hm. Jag som längtat efter en rejäl storstädning och ett avslappnande bad. Nya handdukar och mattor är inhandlade och bara väntar på att användas;-) Nu hoppas jag på att det sista görs imorgon.
Istället ägnar jag kvällen åt att klistra in foton i album. Fotona förses givetvis med ett par kommentarer, biljetter mm. Väldigt trevligt. Det är som att resa i trevliga minnen. Bilderna som ska klistras in är tagna i Paris januari 2006 och i Rom november 2004.
Istället ägnar jag kvällen åt att klistra in foton i album. Fotona förses givetvis med ett par kommentarer, biljetter mm. Väldigt trevligt. Det är som att resa i trevliga minnen. Bilderna som ska klistras in är tagna i Paris januari 2006 och i Rom november 2004.
Sexuell hälsa, EU och vårdval
Idag har landstingsfullmäktige sammanträtt och två ärenden på agendan handlade om sexuell hälsa. Det första ärendet var att vi skulle anta en handlingsplan för sexuell hälsa med inriktning på ungdomar och unga vuxna. Du hittar mitt anförande här.
Det sades ett par märkliga saker i denna korta debatt. B la så sa en socialdemokratisk landstingsledamot att "Det finns inget självändamål med att minska antalet oönskade graviditeter". Mycket märkligt. Är det alltså bra med konstant höga abortsiffror? Varför? Dessutom anfördes det att de två målen i handlingsplanen var negativa och fördömande. På vilket sätt är det negativt och fördömande att ha en målsättning om att minska antalet smittade av sexuellt överförbara sjukdomar och att minska antalet oönskade graviditeter? Vi har ju exempelvis mål om färre rökare. Är det också fördömande?
Rätten till fri abort är inte hotad genom ett aktivt, systematiskt och strategiskt förebyggande arbete för att minska de oönskade graviditerna. Så jag förstod inte riktigt talet om att tusentals kvinnor dör i illegala aborter runt om i världen. Var det en ryggmärgsreflex?
Det andra ärendet på tema sexuell hälsa handlade om en vänsterpartistisk motion. Du hittar mitt inlägg i den korta debatten här. Inlägget ledde till ett replikskifte.
Införande av vårdval i primärvården är en het potatis för oppositionen i vårt landsting. En interpellationsdebatt om jourverksamhet på Höglandet slutade i en vårdvalsdebatt. Vidare blev det 34 inlägg i en interpellationsdebatt om vårdval och den ekonomiska krisen.
Erik Svanfeldt, SKL, hade ingen tacksam uppgift när han skulle föreläsa om "Vad har EU med vård och omsorg att göra?" direkt efter lunch. Det var flera ledamöter som drabbades av paltkoma och slöt sina ögon.
Det sades ett par märkliga saker i denna korta debatt. B la så sa en socialdemokratisk landstingsledamot att "Det finns inget självändamål med att minska antalet oönskade graviditeter". Mycket märkligt. Är det alltså bra med konstant höga abortsiffror? Varför? Dessutom anfördes det att de två målen i handlingsplanen var negativa och fördömande. På vilket sätt är det negativt och fördömande att ha en målsättning om att minska antalet smittade av sexuellt överförbara sjukdomar och att minska antalet oönskade graviditeter? Vi har ju exempelvis mål om färre rökare. Är det också fördömande?
Rätten till fri abort är inte hotad genom ett aktivt, systematiskt och strategiskt förebyggande arbete för att minska de oönskade graviditerna. Så jag förstod inte riktigt talet om att tusentals kvinnor dör i illegala aborter runt om i världen. Var det en ryggmärgsreflex?
Det andra ärendet på tema sexuell hälsa handlade om en vänsterpartistisk motion. Du hittar mitt inlägg i den korta debatten här. Inlägget ledde till ett replikskifte.
Införande av vårdval i primärvården är en het potatis för oppositionen i vårt landsting. En interpellationsdebatt om jourverksamhet på Höglandet slutade i en vårdvalsdebatt. Vidare blev det 34 inlägg i en interpellationsdebatt om vårdval och den ekonomiska krisen.
Erik Svanfeldt, SKL, hade ingen tacksam uppgift när han skulle föreläsa om "Vad har EU med vård och omsorg att göra?" direkt efter lunch. Det var flera ledamöter som drabbades av paltkoma och slöt sina ögon.
söndag, mars 08, 2009
IFK är fortfarande obesegrade
2-2 mot Djurgården och IFK är fortfarande obesegrade på försäsongen. Ett par kommentarer om matchen hittar du här.
Veckans ledare
Lägger ut texten till veckans ledare i Kristdemokraten, då den inte ligger ute på webben ännu.
Vi har år efter år kunnat läsa rapport efter rapport om att barn och ungdomars psykiska ohälsa inte är vad den borde vara. Det är allt för många barn och unga som mår psykiskt dåligt och det är på många håll i landet helt oacceptabla väntetider för att få hjälp av BUP. Regeringens skärpning av kraven för vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin är en viktig signal om att det måste bli förbättringar inom detta område. För en förälder till ett barn som är psykiskt sjukt kan även den nya vårdgarantins 30 dagar kännas lång. Målsättningen och ambitionen för landstingen måste vara att det inte ska vara väntetider alls.
När ett barn mår psykiskt dåligt måste det vara hög tillgänglighet till vården. Det finns ett stort värde av att fånga upp barn med psykisk ohälsa i ett tidigt skede för att sätta in rätt hjälp och stöd. Därför är regeringens satsningar på att utse ett antal modellkommuner för att stärka första linjens psykiatri oerhört viktig. Tanken är att hitta bra modeller för bättre samverkan mellan skolhälsan och primärvården för att i ett tidigt skede kunna ge hjälp. Man kan på så sätt ge rätt vård på rätt nivå. Det är långt ifrån alla barn med psykisk ohälsa som behöver hjälp av BUP. BUP måste få vara den specialistmottagning som den är ämnad att vara. Det är BUP som ska ta hand om de svåraste problemen. Om ”lättare” fall kan klaras av inom skolhälsan och primärvården kan tillgängligheten till BUP öka. Det förebyggande arbetet är nog så viktigt, inte minst att stödja föräldrarna i sin föräldraroll.
Det är bra att barn och ungdomar prioriteras, men man får inte glömma bort gruppen unga vuxna. De faller utanför de riktade satsningar som nu görs för barn och ungdomar. Det är viktigt att lyfta fram övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Kontrasterna kan bli stora och det är viktigt att övergången för patienten sker på ett tryggt sätt utan skarpa gränser.
Gruppen unga vuxna visar på en ökande psykisk ohälsa och med tanke på det rådande arbetsmarknadsläget med stigande ungdomsarbetslöshet lär inte den psykiska hälsan bli bättre. Risken finns att den stigande ungdomsarbetslösheten leder till att fler drabbas av oro, sömnlöshet, depression och missbruk. Det är viktigt att regeringen noggrant följer denna grupp och sätter in riktade insatser om så behövs. Vi har inte råd att tappa gruppen unga vuxna. De tillhör ju framtiden.
Vi har år efter år kunnat läsa rapport efter rapport om att barn och ungdomars psykiska ohälsa inte är vad den borde vara. Det är allt för många barn och unga som mår psykiskt dåligt och det är på många håll i landet helt oacceptabla väntetider för att få hjälp av BUP. Regeringens skärpning av kraven för vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin är en viktig signal om att det måste bli förbättringar inom detta område. För en förälder till ett barn som är psykiskt sjukt kan även den nya vårdgarantins 30 dagar kännas lång. Målsättningen och ambitionen för landstingen måste vara att det inte ska vara väntetider alls.
När ett barn mår psykiskt dåligt måste det vara hög tillgänglighet till vården. Det finns ett stort värde av att fånga upp barn med psykisk ohälsa i ett tidigt skede för att sätta in rätt hjälp och stöd. Därför är regeringens satsningar på att utse ett antal modellkommuner för att stärka första linjens psykiatri oerhört viktig. Tanken är att hitta bra modeller för bättre samverkan mellan skolhälsan och primärvården för att i ett tidigt skede kunna ge hjälp. Man kan på så sätt ge rätt vård på rätt nivå. Det är långt ifrån alla barn med psykisk ohälsa som behöver hjälp av BUP. BUP måste få vara den specialistmottagning som den är ämnad att vara. Det är BUP som ska ta hand om de svåraste problemen. Om ”lättare” fall kan klaras av inom skolhälsan och primärvården kan tillgängligheten till BUP öka. Det förebyggande arbetet är nog så viktigt, inte minst att stödja föräldrarna i sin föräldraroll.
Det är bra att barn och ungdomar prioriteras, men man får inte glömma bort gruppen unga vuxna. De faller utanför de riktade satsningar som nu görs för barn och ungdomar. Det är viktigt att lyfta fram övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Kontrasterna kan bli stora och det är viktigt att övergången för patienten sker på ett tryggt sätt utan skarpa gränser.
Gruppen unga vuxna visar på en ökande psykisk ohälsa och med tanke på det rådande arbetsmarknadsläget med stigande ungdomsarbetslöshet lär inte den psykiska hälsan bli bättre. Risken finns att den stigande ungdomsarbetslösheten leder till att fler drabbas av oro, sömnlöshet, depression och missbruk. Det är viktigt att regeringen noggrant följer denna grupp och sätter in riktade insatser om så behövs. Vi har inte råd att tappa gruppen unga vuxna. De tillhör ju framtiden.
Etiketter:
BUP,
ledare,
Tidningen Kristdemokraten
lördag, mars 07, 2009
Svår foglossning är inte normaltillstånd under graviditet
Tack och lov att vi fick våra barn i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Jag hade nämligen svår foglossning och det var ingen möjlighet att jag skulle kunna jobba. Jag kunde ju knappt gå. Jag var sjukskriven under nästan hela graviditeterna. Idag hade det inte varit godkänt för ersättning, enligt Försäkringskassan. Jag har fortfarande problem med viss instabilitet i bäckenet trots att det är snart 17 år sedan yngste sonen föddes.
Jag ställer mig oerhört frågande till Försäkringskassans ställningstagande angående svår foglossning. Hur ska man kunna sköta ett jobb om man inte kan gå, sitta, stå eller lyfta och i princip inte kan sova alls p g a svåra smärtor? De ständiga smärtorna tar oerhört mycket på krafterna, både fysiskt och psykiskt. Varför tar man inte blivande mammor med svår foglossning på allvar?
Jag ställer mig oerhört frågande till Försäkringskassans ställningstagande angående svår foglossning. Hur ska man kunna sköta ett jobb om man inte kan gå, sitta, stå eller lyfta och i princip inte kan sova alls p g a svåra smärtor? De ständiga smärtorna tar oerhört mycket på krafterna, både fysiskt och psykiskt. Varför tar man inte blivande mammor med svår foglossning på allvar?
En natt på Akuten
Fredagsnatten tillbringade jag på Akuten på Ryhov. Jag var där för ett studiebesök och skulle få följa verksamheten under natten. Lite nervös kom jag dit vid 21. Det kan ju hända vad som helst på en akutavdelning. Jag fick börja med att byta om och vara med på rapporteringen. Det var full rush och överbeläggning. Lite smått kaos för mig som utomstående. Personalen var "nöjd" med att jag fick se hur stressigt det är. Jag följde med på provtagningar mm. Patienterna fick hjälp, en del kunde gå hem andra lades in. Några samtal från personer som fick rådet att vända sig till vårdcentralen. Men vid 1-tiden var det helt lugnt och tyst. Enligt personalen var det ovanligt lugnt för att vara fredagsnatt. De tyckte att det var lite typiskt nu när det var en politiker på besök. Kan väl säga att det är inte första gången personalen säger så när jag är ute på studiebesök;-)
Framåt småtimmarna var jag rejält trött, ovan vid att vara vaken vid den tiden, och småfrusen. De tyckte jag kunde åka hem vid 6. Varför sitta och vänta en timma till på en tyst och tom akutavdelning? Så, jag åkte hem. Sängen hägrade.
Framåt småtimmarna var jag rejält trött, ovan vid att vara vaken vid den tiden, och småfrusen. De tyckte jag kunde åka hem vid 6. Varför sitta och vänta en timma till på en tyst och tom akutavdelning? Så, jag åkte hem. Sängen hägrade.
fredag, mars 06, 2009
Varför gläds man över en annan persons skilsmässa?
Schymans stora glädje över Skugges skilsmässa är inget annat än plumpt. Varför ska man glädjas åt en annan persons skilsmässa? Även om man "skiljs som vänner" är en skilsmässa inget lätt beslut, speciellt inte när det finns barn med i bilden. Inte är det lättare om man är en offentlig person.
Schyman hoppas att Skugges skilsmässa är slutet för "kärnfamiljstrenden" och att det är "ett hälsotecken i tiden". Jag förstår faktiskt inte varför Schyman ser sig så hotad av att människor bildar familj och kämpar för att hålla ihop dem. Man bildar ju oftast en familj med utgångspunkt att det ska hålla livet ut. Men ibland går inte det av olika skäl. Ska man glädjas åt det?
Schymans förhoppning om att kärnfamiljstrenden är över får sig en knäpp på näsan av de 19 000 ungdomar som deltagit i en undersökning om framtidsdrömmar. Toppar listan gör följande drömmar; få ett bra jobb, hitta den rätta, få barn och fint boende. Dagens tonåringar drömmer alltså om trygghet i det lilla. Om tvåsamhet och barn. Är det så förvånande? Familjen står sig fortsatt stark.
Schyman hoppas att Skugges skilsmässa är slutet för "kärnfamiljstrenden" och att det är "ett hälsotecken i tiden". Jag förstår faktiskt inte varför Schyman ser sig så hotad av att människor bildar familj och kämpar för att hålla ihop dem. Man bildar ju oftast en familj med utgångspunkt att det ska hålla livet ut. Men ibland går inte det av olika skäl. Ska man glädjas åt det?
Schymans förhoppning om att kärnfamiljstrenden är över får sig en knäpp på näsan av de 19 000 ungdomar som deltagit i en undersökning om framtidsdrömmar. Toppar listan gör följande drömmar; få ett bra jobb, hitta den rätta, få barn och fint boende. Dagens tonåringar drömmer alltså om trygghet i det lilla. Om tvåsamhet och barn. Är det så förvånande? Familjen står sig fortsatt stark.
Etiketter:
familj,
Gudrun Schyman,
skilsmässa
Samtal om musikens framtid
På torsdagskvällen deltog jag i ett panelsamtal om konsekvenserna av kulturutredningen för musiklivet. Mycket kom att handla om de s k portföljerna och vad som händer om Rikskonserter läggs ner. Samtalet flöt bra med många intressanta inlägg. För mig var det flera nya kontakter som knöts och det är alltid värdefullt. Det var välbesökt i Stallet och varmt!
Efter samtalet inbjöds vi till ett glas vin och "eftersnack". Vinet hälldes upp och smaken var som saft. Någon i sällskapet tittade lite noggrannare på flaskan och konstaterade att det var alkoholfritt, vilket höjde stämningen runt bordet ytterligare ett snäpp.
Efter samtalet inbjöds vi till ett glas vin och "eftersnack". Vinet hälldes upp och smaken var som saft. Någon i sällskapet tittade lite noggrannare på flaskan och konstaterade att det var alkoholfritt, vilket höjde stämningen runt bordet ytterligare ett snäpp.
Ekonomi och tillgänglighet
Igår samlades Alliansen i Landstinget för gruppmöte på Träcentrum i Nässjö. Som alltid var stämningen god. Vi har en bra gemenskap inom Alliansen och det är aldrig långt till skratt. På programmet stod bl a information om införandet av vårdval, tillgänglighet och ekonomi. När det gäller ekonomin kan man väl sammanfatta det med att det är tuffa tider, men att vi ska klara det kärva läget. Budgetdisciplin och förändringsarbete är nyckelfrågor för att lyckas. Det skulle dock inte vara fel med ett bra läkemedelsavtal och ett tillskott från staten. Kan konstatera att det inte lär blir någon typisk "valbudget" för 2010.
Det är glädjande att de satsningar som görs på förbättrad tillgänglighet ger resultat. Köerna i vården blir allt kortare och de ska bli ännu kortare. Det gäller att ständigt jobba med tillgängligheten. God tillgänglighet är en färskvara och måste ständigt återerövras.
Regeringen skärper kraven för vårdgarantin till BUP och det är bra. I vårt landsting är det 68 av de totalt 74 väntande barnen och ungdomarna som fått erbjudande om nybesök inom 30 dagar i februari. För att kunna klara en hög tillgänglighet till BUP, som är en specialistmottagning, måste första linjens psykiatrik fungera väl. Landstinget, tillsammans med kommunerna Eksjö och Jönköping, är med i ett projekt för att utveckla en modell för att ge tidigt hjälp till barn och ungdomar med psykisk ohälsa.
Det är glädjande att de satsningar som görs på förbättrad tillgänglighet ger resultat. Köerna i vården blir allt kortare och de ska bli ännu kortare. Det gäller att ständigt jobba med tillgängligheten. God tillgänglighet är en färskvara och måste ständigt återerövras.
Regeringen skärper kraven för vårdgarantin till BUP och det är bra. I vårt landsting är det 68 av de totalt 74 väntande barnen och ungdomarna som fått erbjudande om nybesök inom 30 dagar i februari. För att kunna klara en hög tillgänglighet till BUP, som är en specialistmottagning, måste första linjens psykiatrik fungera väl. Landstinget, tillsammans med kommunerna Eksjö och Jönköping, är med i ett projekt för att utveckla en modell för att ge tidigt hjälp till barn och ungdomar med psykisk ohälsa.
onsdag, mars 04, 2009
Jag vill städa!
Nu har vi levt i ett renoveringsobjekt i snart tre veckor. Och lär nog göra det en vecka till. Papp täcker golvet i hallen och det är damm över allt. Hm. Vi försöker hålla efter bäst det går, men det känns ändå smutsigt. Vi drar ju runt skiten i hela huset. Jag vill ha rent och fräscht hemma. Jag ser fram emot en rejäl storstädning! Hur ofta gör man det?
Att leva som man lär
Bra ledare av Expressen om att det i vissa fall är låååångt mellan politiska ideal och praktisk handling. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson ger hyckleriet ett ansikte. Tyvärr skvalpar hans beteende över på oss andra politiker.
Devisen att man bör leva som man lär är alltid bra att försöka leva efter. Speciellt när man är förtroendevald!
Devisen att man bör leva som man lär är alltid bra att försöka leva efter. Speciellt när man är förtroendevald!
tisdag, mars 03, 2009
Fredagens ledarkrönika (vecka 9)
Här är fredagens ledarkrönika. Den handlar om Kulturutredningens förslag om kulturportföljer.
Etiketter:
Kulturutredningen,
regionalisering,
Tidningen Kristdemokraten
måndag, mars 02, 2009
Vem vill inte åka till Turkiet i mars?
Härlige Reidar har slagit till igen. Det behövs fler som han! Gott att IFK kan komma iväg på ett träningsläger till värmen i Turkiet innan serielunken börjar.
Undrar om de behöver någon som hjälper till och bär vattenflaskor, koner och samlar upp bollar? Om, så anmäler jag mig frivilligt;-) Jag kan även blogga om det som sker bakom kulisserna...
Undrar om de behöver någon som hjälper till och bär vattenflaskor, koner och samlar upp bollar? Om, så anmäler jag mig frivilligt;-) Jag kan även blogga om det som sker bakom kulisserna...
söndag, mars 01, 2009
Personliga biljetter?
Vi ska till Rom i påsk för att se derbyt på Olimpico. Vad gäller egentligen kring köp av biljetter till s k högriskmatcher? Enligt uppgift ska biljetter till dessa matcher vara personliga och kunna styrkas med ID. Kan man då köpa biljetter via exempelvis ticket2? För vad jag förstår är det någon som säljer sina biljetter vidare och då blir de ju inte personliga. Eller? Finns det risk att man kastar tusenlappar i sjön genom att köpa sådana biljetter?
Känner mig något förvirrad. Kan någon räta ut mina frågetecken?
Känner mig något förvirrad. Kan någon räta ut mina frågetecken?
Etiketter:
Lazio,
personlig biljett,
roma,
Serie A,
ticket2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)