Nollvision för självmord

Folkhälsominister Maria Larsson besked igår om att man bör ta fram en nollvision för självmord är välkommet. Staten satsar enormt mycket resurser på att få ner dödstalen inom trafiken och det är det ingen som ifrågasätter. Men en satsning för suicidprevention är minst lika angelägen. Socialstyrelsens ifrågasättande om en nollvision för suicid med hänvisning till "människans fria vilja" är tämligen märklig. Då kan vi ju lägga ner allt förebyggande arbete.

Det är tre gånger så många människor som dör i självmord som i trafiken. Forskningen om suicid har en bråkdel resurser jmf med forskningen om trafiksäkerhet. Varför är det så? Har vi inte velat se självmorden?

Det är viktigt att de handlingsplaner som arbetas fram också används. De får inte bli fina hyllvärmare. Landstinget i Jönköpings län tog fram ett vårdprogram för självmordsbenägna 1995. Ett bra program, om det också används. Enligt uppgift i gårdagens JP ska det vara viss svårighet att implementera detta i sjukvården.

Nästan hälften av Lex Maria-anmälningarna från vårt landsting de senaste två åren berör självmord eller självmordsförsök. Om det höga antalet anmälningar beror på att man är bättre på att anmäla eller att det brister i det suicidpreventiva arbetet vet jag inte. Men antalet Lex Maria-anmälningar visar att det förebyggande arbetet måste stärkas. Och det på alla nivåer. Därför är folkhälsoministerns besked om nollvision för självmord välkommet!