Efter den urusla inledningen av matchen var jag vansinnig. Jag ville inte höra om en genomklappning p g a dålig attityd. Men så hände något. Två snabba mål och IFK:arna fick fart på fötterna. Målen trillade för en gångs skull in i rätt mål. Jag trodde inte det var sant. Var det miraklet jag väntat på hela säsongen som dök upp i sista matchen?
5-2
Tack för det! Man är ju inte så bortskämd med segrar detta år...
Gott att IFK inte vek ner sig trots att det inte gällde mer än heder och ära. Men det är inte så lite det. Kanske segern också är lite läkning för det usla självförtroendet? Ett plåster på såren för oss supportrar som mår dåligt av degraderingen. Nu behöver jag inte skämmas när jag går till jobbet imorgon...
Maken, på plats på Parken, gillade kantspelet. Ungdomarna behövde inte skämmas för sin insats, tvärtom. Han var glad över att få se många mål. IFK har inte sämst målskillnad i Allsvenskan i år;-)
Nu gäller det att ta nya tag inför SE. Frågan är hur lång SE-sejouren blir denna gång?
Fler kommentarer kring matchen hittar du här.
söndag, november 09, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar