Så var man då nere på jorden igen. IFK kunde inte ta den chans man fick och som vanligt är man sämst när det gäller. Det frestar på att vara supporter till ett loserlag. Vad hände i halvtidspausen? Ut kom ett lag som jag inte kände igen. Och än en gång är det Jönsson som schabblar när det blir mål. Inte en gång, utan två. Dags att stryka epitetet "Hjälten" på den killen.
IFK:s spel föll helt ihop efter målen. Och där dog definitivt drömmen om en kvalplats. Trist men sant. Tonnas besvikelse var tydlig. Min besvikelse är minst lika stor.
Onödigt vetande, men när jag gick på Komvux i Norrköping och läste psykologi i mitten på 90-talet gick en viss Niclas Kindvall i samma klass som jag. Han var då skyttekung i IFK Norrköping. Det var andra tider det och IFK låg i Allsvenskan. En serie som känns väldigt långt borta ikväll.
onsdag, september 14, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi skulle ha behövt en spelare som Kindvall idag...
och en Florén, Olsson, Hellström, Sulo... Listan kan göras lång.
Tyvärr lär väl inte Roth förlänga med IFK för ännu en säsong i Superettan.
Ett GAIS-hot mindre.
/P
Skicka en kommentar