Prioriteringsfrågorna hamnade verkligen i hetluften när östgötalandstinget redovisade sina öppna prioriteringar, döpt av media till "svartalistan". En inte rättvis beskrivning. Ett problem är att prioritering ofta blir förväxlat med ransonering. Två helt skilda saker.
Så här sa vårt kristdemokratiska landstingsråd Lisbeth Rydefjärd ang. prioriteringar i sitt anförande på landstingsfullmäktige i maj 2004:"Prioriteringar har alltid gjorts – både öppet och dolt. Hur stora resurser landstingen än kommer att få, kommer vi aldrig att kunna fylla alla behov. Den tekniska och medicinska utvecklingen går ständigt framåt och allt fler kan botas. En del av utvecklingen leder till mer kostnadseffektiva lösningar, men oftast är de nya behandlingsmetoderna väldigt dyra. Ett exempel är den köpta vården där kostnadsutvecklingen ”skenar” och det är oftast dyr högspecialiserad vård man köper. Det kanske är dags att diskutera detta och av vem och hur görs prioriteringen?
I diskussionen om prioriteringar måste man vara tydlig med vad man menar. För mig betyder prioritering att sätta någon före och tar sin utgångspunkt i prioriteringsbeslutet 1995. För mig betyder inte prioritering att ransonera vård för att klara ett sparbeting.
Prioriteringsfrågorna handlar också om det offentligas åtagande. Vad ska finansieras gemensamt och vad får man står för själv? Frågor som Ansvarsutredningen arbetar med.
Det är dags att få en dialog med professionen om prioriteringar i vården. En diskussion som givetvis tar sin utgångspunkt i prioriteringsbeslutet 1995. Vi politiker ska ta beslut om de horisontella prioriteringarna, d v s prioritera mellan olika verksamhetsområden med ett bra underlag från verksamheten. Dessa prioriteringar är inte individinriktade. De vertikala prioriteringarna som är individinriktade ska givetvis göras av professionen."
Återkommer med mer om prioriteringar efter konferensen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar