En faders längtan

Vi är många som följt Birros längtan efter att bli pappa via hans blogg, kanske vi är ännu fler som följt hans Jonnas dagar i väntan på bebisen. De har öppet och naket berättat om sin längtan och allt de gått igenom för att få ett litet barn. Vi är många många som bett för dem/tänkt en tanke eller hållit våra tummar för att allt ska gå väl. Gett vårt stöd i det tysta eller via bloggkommentarer.
Idag skriver Birro en krönika i Expressen som är full av känsor om att det är imorgon som det är tänkt att han ska få hålla sin son/dotter i sina armar. Jag hoppas innerligt att det ska bli så.
Jag som har fått tre vackra friska barn utan större möda (om man bortser från hemsk foglossning) borde egentligen vara mer tacksam över att allt har gått så bra och smidigt. Jag vet inte om jag hade haft samma styrka som Marcus och Jonna att gå vidare, att våga hoppas och längta igen.

Imorgon hoppas jag innerligt att de äntligen ska få hålla sitt barn i sina armar. Lycka till!