Det blev som vanligt en nervpärs i soffan. Usch. Det här är inte hälsosamt. Undrar vad blodtrycket låg på under sista minuterna av matchen...
De sista 20 minuterna gick matchklockan oerhört låååångsamt. Puh. Borde ha följt med maken ut promenaden.
Jag gläds över IFK:s kämpaseger. Önskade att jag hade varit på plats på Parken ikväll. Hade behövt den injektionen.
Men ger dagens seger sådana som mig ett falskt hopp? Ett litet halmstrå att sätta sitt hopp till. Hoppet som släckts har tänts. Lågan fladdrar. Nu gäller det att Gais gör sitt jobb och vinner över Gefle. Sanningen är ju att hoppet sätts till att motståndarna i bottenträsket förlorar kommande matcher. Det räcker inte med att IFK vinner sina matcher. Allt måste nu gå IFK:s väg. Men hoppet lever. Kvällens match gav en välbehövlig seger inför nästa match mot gnäll-ÖSK. Fyllde på med en dos av välbehövligt självförtroende.
Jag vill så gärna att IFK spelar i Allsvenskan nästa säsong. Hemska tanke om Bönderna skulle gå upp och IFK tvingas spela i SE. Det får INTE ske.
Jag somnar gott ikväll. Bombhot, fullmäktigedebatt och så seger... Det tar ut sin rätt.
Funderar på om det är makens slarv med gräsklippandet som bidragit till att IFK är där de är i tabellen....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar