När IFK spelar har jag börjat få en ny ovana. Jag ser oftast inte mer än de första 20-30 minuterna. Orkar inte. Ser på dvd eller läser en bok i sovrummet istället. Hade jag varit på Parken hade jag gått till bilen och åkt hem efter 20 minuter. Ilsken som en bålgeting. Jo, jag missar upphämtningen och IFK:s mål. Men upphämtningar har hittills inte gett någon trepoängare. Och det är segrar jag vill se. Jag är svältfödd på IFK-segrar.
Det osade rejält i vårt vardagsrum vid 17.20-tiden igår.
Varför måste IFK ge sina motståndare handicap i vareviga match?!? Det hjälper liksom inte att göra TRE mål mot Helsingborg om man själv släpper in fyra varav de 3 första inom 7 minuter och det innan ens första halvlek var halvvägs. Grr.
Jag brukar se fram emot att läsa artiklar om matchen dagen efter match. Men inte i år. Det är alldeles för jobbigt. Varför ska man plåga sig med det?
Uselt av Elfsborg att bara klara oavgjort mot Sundsvall.
Om Södra hänger kvar i SE kan jag ta bussen in till stan för att se IFK nästa säsong...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
För andra gången i mitt liv var jag på Idrottsparken och såg kamraterna. Parken osade av ilska efter första, men det var nästan stående ovationer några minuter in i andra. HIFarna rörde ju knappt bollen under hela andra halvlek. Synd bara att de gjorde mål när de rörde den. 3-3 hade varit rättvist.
Jag var för övrigt är med fotbollskonfagruppen i Andreaskyrkan i Mjölby där jag är pastor numera.
Björn// "Nästan stående ovationer" visar ju på hur svältfödd IFK-publiken är på mål och längtan efter seger.
Jag kan tyvärr inte glädjas över upphämtningen då det är så himla onödigt att släppa in 4 mål!
Bor ni i Mjölby nu?
Skicka en kommentar