Saknad

Ibland kan man inte förklara varför, men idag är en sån där dag när tankarna och saknaden efter mormor kommer över mig. Kanske var det den där tanken som kom när jag åkte hem och solen sken så där fint som den bara kan göra om hösten. Jag ville ringa mormor och höra hur det var, berätta om hur det går för barnen och tala om att jag tagit in en fin bukett av "kärleksörten" som jag fått av henne. Men mormor finns ju inte längre bland oss. Om jag ringer morsmors nummer är det inte hon som svarar "Johansson" så där melodiskt, tryggt och lugnt som bara hon kan. Kunde.
Kanske var det när jag lagade mat och använde de torkade trattkantarallerna som jag fått av mormor? Jag snålar på dem för att behålla lite av mormor nära så länge som möjligt. De torkade svamparna i glasburken är för mig av högre värde än renaste guld.
Eller var det kommentaren på förmiddagen om att jag säger "pojkarna" om mina söner? När jag växte upp var ju "pojkarna" synonymt med mina morbröder som fanns nästgårds. Mina "storebrorsor". De som har format och härdat mig. De som gett mig skinn på näsan och den där viljan att hata att förlora. Det var inte lätt att vara en liten tjej bland dem;-)

Jag saknar mormor.