Veckans ledarkrönika

Denna vecka är det undertecknad som skrivit ledarkrönikan i tidningen Kristdemokraten. Temat är kulturell infrastruktur.

Då texten inte finns utlagd på tidningens hemsida ännu, så lägger jag ut den här:

Kulturell infrastruktur

Infrastruktur är ordet som är på mångas läppar just nu. De flesta har en åsikt om vilka satsningar som ska göras på väg och järnväg. Satsningar som är viktiga för ett samhälles fortsatta utveckling. Men, kulturell infrastruktur talas det inte så mycket om. Vad är kulturell infrastruktur? Jo, det är alla bibliotek, teatrar, konserthallar, bygdegårdar, folkparker, biografer, museer, arkiv etc. Alla institutioner och arenor som tillgängliggör kultur i alla dess olika former i hela landet. Gör kultur tillgänglig både för upplevelse och medverkande eller eget skapande. Dessa arenor utgör en viktig mötesplats för människor. Här kan möten mellan människor i olika åldrar eller av etnisk bakgrund ske på ett naturligt sätt. Kulturen kan bidra till att överbrygga klyftor. Möten mellan människor utgör en grundsten i en vital demokrati. Därför är det av grundläggande betydelse att stat, kommun och landsting fortsatt garanterar att det finns en kulturell infrastruktur, kulturella mötesplatser, i hela landet. Man ska inte behöva bo i en storstad för att kunna ta del av ett rikt kulturliv.

Vi människor har både fysiska, psykiska och andliga behov. Vi har behov som inte kan fyllas av materiella tillgångar. Det är här som kulturen utgör en avgörande del i människors tillvaro. Genom kulturen kan människor utvecklas och finna mening i tillvaron. Forskning visar att kulturella upplevelser gör människor friskare. Därför är den kulturella infrastrukturen lika viktig som utbildning och kommunikationer i ett välfärdssamhälle, vilket är lätt att glömma bort när olika satsningar och behov ställs mot varandra.

För många är det ett rött skynke och ett stort NEJ att prata om nyttan av kultur. Man menar att kultur har ett egenvärde och kan inte värderas i kronor och ören. Självklart har kultur ett egenvärde och egenvärdet hotas inte av att man talar om nyttan av kultur. Vi kan inte värdera en enskild persons kulturupplevelse i pengar, men får ändå inte göra misstaget att undervärdera kulturens samhällsekonomiska betydelse. Kultur är närande, inte tärande på samhällsekonomin. Men, det är inte så det låter när kulturbudgeten ska fastställas. Då ses kultur enbart som en kostnad, vilket är helt fel. Vi gör kulturen en otjänst om och när vi sätter upp kulturen på en vacker piedestal. Kultur är ingen sektor vid sidan om all annan verksamhet. Kultur genomsyrar ju alla sektorer på ett eller annat sätt. Kultur har betydelse för en orts profil, folkhälsan, besöksnäringen, attraktivitet, utveckling, arbetsmarknad etc. Kultur är med andra ord både guldkanten på vardagen och en näring. Frågan är då varför kulturen spelar en så passiv och undanskymd roll i de regionala utvecklingsplanerna? Har inte de lokala och regionala politikerna insett kraften och möjligheten som ligger i ett rikt kulturliv?