Pluras bok kan man inte lägga ifrån sig

Jag har precis sträckläst Pluras bok "Resa genom ensamheten". Det är en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Den är både hemsk, vacker och sorgsen på samma gång. Den är välskriven och jag kan fastna för ett par meningar som jag måste läsa högt för Håkan. Jag guidas genom 50-60-talets Norrköping. Jag får följa med ut i knarkdimmorna. Det är skrämmande. Ensamheten lyser igenom alla ord. Likaså tron på kärleken. Jag fängslas av Pluras kärlek till mat och recepten som ges i förbifarten. En kokbok av Plura lär jag garanterat köpa, trots att jag inte äter fisk. Pluras liv fascinerar. Nu skulle jag gärna vilja läsa en bok av Carla.