Kommentar till ledarkrönika

Steve Ericsson som varit drivande i arbetet med att jobba aktivt med interner med ADHD och som jag hämtat kunskap och information av har skickat följande kommentarer kring min ledarkrönika:

Hej !
Det är som jag skulle skrivit det själv, så det är klar att jag tycker att din krönika är bra. Det du skriver är kärnan i mitt budskap. Uppmärksamma ( det är inte att stämpla ) barn med svårigheter tidigt och tänk långsiktigt. Jag ser hellre , för att tala i ekonomiska termer, att skattemedel går till särskilda stödinsatser för barn och ungdomar än till dyra fängelseplatser. Även om det ter sig märkligt så tycker jag ändå att det är bra att vi inom Kriminalvården är pådrivande för utvecklingen på ADHD-området. Vi får ju alltid se de som misslyckas kapitalt så det är kanske ändå naturligt att det också är vi som påtalar bristerna hos tidigare länkar i samhällskedjan. Olika samhällsaktörer / myndigheter har förvisso olika uppdrag men detta ska inte hindra oss från att ta ett helhetsansvar och påtala brister och vara pådrivande i utvecklingen även om en fråga organisatoriskt har en annan huvudman.
Att så inte är fallet idag tror jag är en avgörande orsak till den stuprörsmentalitet som råder i samhället mellan myndigheter - kommuner - landsting etc. Det leder inte till utveckling att vi står och stampar på "vår sida staketet" och kastar skit på grannen på andra sidan staketet.

När vi påtalar resursbrist så beror det enligt min mening på att vi inte samverkar om våra gemensamma resurser utan vi alla bara ser till vår bit av kakan och då är risken stor att det är hopplösheten vi skådar i ögat i våra ambitioner att själva lösa problematiken och åtminstone få epitetet "bäst i klassen". Till vad gagn är att bli betraktad som bättre än andra när vi inte klarar av att fullfölja vårt uppdrag att ta hand om de som har det sämre än andra.

Ja, det blev en lite filosofisk utvikning vilket jag dock tror är viktigt att vi alla gör ibland. Allt är inte realpolitik och krassa fakta och siffror. Det finns också något som benämns mjuka värden.
Jag förstår att man som politiker måste se till helheten men tyvärr då också ibland gömmer sig bakom detta. Precis som det svar jag ofta får från skolföreträdare som säger: " vi har ett ansvar för alla elever " som svar på min fråga varför särskilda insatser inte görs för en enskild elev med en speciell problematik. En problematik som utan stöd och hjälp leder till misslyckande på misslyckande. Inte bara för den enskilde eleven utan också för de klasskamrater som ständigt störs och negativt påverkas av den s k "problemeleven". ( obs ! s k står för snart kallade )
Apropå detta med helheten och delar av densamma. Måste vi ändå inte först stärka de ingående delarna innan vi kan tala om helheten. Det sägs ju att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk vilket innebär att...........................

En mig okänd person har sagt följande tänkvärda ord:
"Ett samhälle kan bara ändra sina värderingar individ för individ och någon måste bli den förste."

Du efterlyser politiskt mod i din krönika. Vilken riksdagsledamot är beredd att ta stafettpinnen och bli den förste, att inte bara tala om värderingar utan att också i handling visa vad som menas ? Tänk att få klä orden "politiskt mod" i faktisk handling. Var så god att bli den förste.
// Steve