Till Paris...

Om någon var nyfiken på vad flöjten skulle användas till, så kan jag berätta att jag använde den när jag inledningstalade på Blåsmusikfestivalen ikväll. Tror inte att jag varit så nervös som jag var på länge. Men jag gjorde det! Jag spelade blockflöjtsklassikern "Till Paris". Jag som inte spelat flöjt på snart 30 år. Jag kan säga att applåderna värmde, även kommentarerna från publiken i paus.

Konserten med Arméns trumkårs underhållningsband var helt suverän. Vilken show! Jag bara njöt. När de spelade "Glory, Glory Halleluja" reste sig håret på armarna. Så mäktigt! Det var en kväll som närde själen.

När jag var på väg hem sa en av de projektansvariga: Jag ringer dig inför nästa år, så nu har du tid att öva in ett längre stycke! Häpp. Men jag tror inte att jag vågar spela flöjt offentligt igen...

Här är det inledningstal som jag höll:

Hej och varmt välkomna till den elfte blåsmusikfestivalen!
Blåsmusikfestivalen är en riktig folkfest här i Jönköping och nu bjuder även vädret på sin bästa sida. Vi har härliga dagar framför oss. Dagar fulla av musik i alla dess former.

Jag heter Mia Frisk och är ordförande för Landstingets Utbildnings- och kulturdelegation. Jag är även ordförande för Länsmusikens Samarbetsråd.

Jag fick frågan om jag ville hålla ett inledningstal på Blåsmusikfestivalen och uppmanades att säga något personligt om musik. Jag tänkte, Hjälp vad ska jag säga om musik till denna musikkunniga skara? Jag kan direkt säga att jag inte är någon musiker. Och definitivt ingen blåsare. Min blåsarkarriär var mycket kort – blockflöjten på lågstadiet.

Igår gick jag upp på vinden för att se om jag kunde hitta min gamla bruna flöjt och övningsboken ”Hej sa Petronella”. Jag hittade den tummade och slitna övningsboken, mitt notställ men inte flöjten. Istället hittade jag sonens flöjt.

Jag funderade på om jag skulle försöka mig på att spela något för er. Det skulle ju vara personligt. Min man anade vad som var på gång när han såg flöjten och sa snabbt och bestämt: Ska du försöka spela på den där får du gå ner i källaren!
Så jag gick ner i källaren och prövade mig fram på flöjten. Jag hörde min lärare Ingas röst: Maria, spreta inte med lillfingret!

Den sista gången som jag spelade offentligt på min flöjt var också i en kyrka. Det var i Hällestads kyrka på skolavslutningen i trean och vi fick spela Den blomstertid nu kommer. Nu tänkte jag inte alls spela den, det är jag alldeles för nervös och otränad för så jag har valt en klassisk visa som alla som spelat blockflöjt känner igen. Kanske även en del föräldrar med viss fasa. Jag hade den som läxa till den 27 oktober 1979 – Till Paris.

Jag vet inte hur det går till i andra partier när en ny partiledare ska utses. Kristdemokraterna har två krav, man ska bo i Jönköpings län och spela ett blåsinstrument. Som ni förstår lär jag nog aldrig bli partiledare. Men, om Göran Hägglund är partiledare lika länge som Alf Svensson – ja, då finns det ju lång tid till att lära sig att spela ett blåsinstrument om man nu skulle ha de ambitionerna. På 25 år borde man ju bli hyfsat duktig om man spelar och övar mycket. En blockflöjt är ju inte så rolig att ta med på ett torgmöte…

Nog om det. Nu är det dags att inleda kvällens program. Först ut är Immanuel Brass och Trio Tromba. Jag lånar från Hasse & Tage och säger: Släpp blåsarna loss, det är vår!