Jag förstår uppriktigt inte den höga tonen i den pågående abortdebatten. Och i dag kan man läsa på DN Debatt att katolska kyrkans biskop i Sverige och pingströrelsens ledare hotar med att rösta bort Kristdemokraterna och därmed Alliansregeringen i nästa val om Göran Hägglund och regeringen gör "Sverige till ett abortparadis". Man tar sig för pannan! Hela resonemanget i artikeln gör mig ganska beklämd och upprörd. Jag tror inte att någon kvinna, vare sig fattig eller välbärgad, väntar med att göra abort om man har bestämt sig för att göra en abort. Varför skulle man göra det och till på köpet betala dyrt för den i Sverige? Jag tror inte att någon kvinna gör en abort lättvindigt och ju senare en abort görs, desto svårare är ingreppet för kvinnan både fysiskt och psykiskt.
Jag skulle önska att dessa herrar istället för att fokusera på veckotalet som den stora frågan, lade sitt fokus på hur man kan jobba för att förebygga "behovet" av aborter. En abort är en abort, även om den sker i vecka 8 eller 14. Och jag antar att dessa herrar, liksom jag, anser att varje abort är ett misslyckande. Ett barn får inte möjlighet att födas av någon orsak. Då måste ju arbetet främst handla om förebyggande insatser för att inte oönskade graviditeter ska uppstå. Och här finns det mycket att göra - attitydförändringar, upplysning, tillgång till preventivmedel och personligt ansvarstagande för sin sexualitet. Här har kyrkorna en hel del att jobba med. Och receptet är inte så enkelt som avhållsamhet och sex inom äktenskapet, eftersom alla inte delar dessa värderingar.
Jag kan rekommendera besök på Ungdomsmottagningar där dessa herrar kan få sig till livs berättelser om unga flickor i frikyrkoförsamlingar som "råkat bli gravida" trots att de inte är gifta och känner sig tvingade att göra en abort för att inte behöva stå där med skammen inför sin församling. Svenska flickor som i mångt och mycket lever i samma utsatta situation som invandrarflickor som vi ömmar för. Dessa flickor talas det ganska tyst om. Eller så kan man ju diskutera synen på preventivmedel inom katolska kyrkan. Där finns mycket att göra om man vill minska antalet aborter.
Jag vill gärna att socialministern tar initiativ till att en handlingsplan för att förebygga oönskade graviditeter arbetas fram. Den som Folkhälsoinstitutet arbetade fram för ett par år sedan lade den gamla regeringen i en skrivbordslåda...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Sverige har en högre gräns än de flesta länder med abort (utom USA som har den barbariska vanan att abortera nästan fram till födelseögonblicket), mycket talar för att vi borde anpassa oss till europeisk standard. Både omsorgen om kvinnans välbefinnade och det faktum att gränsen för när förtidigt födda skjuts nedåt talar för det.
Frågan är i stället varför vi med nödvändighet ska göra Sverige till hela Europas abortklinik. Uppenbarligen är det en symbolfråga för radikalfeministerna, de där som fick 0,5 procent i förra valet...
Jag röstade på kristdemokraterna i förra valet. Jag kan inte förstå varför Hägglund ska göra radikalfeministernas symbolfråga nr 1 till sin. Och frågan är om inte det, precis som debattartiklen säger, leder till att jag inte röstar i nästa val.
Ngt jag avskyr är abort. Man dödar ett litet stackars barn. Men jag inser, att aborter måste finnas. Till viss del. Men de som hoppar runt i sänghalmen och inte tar sitt ansvar, de tänker jag inte ens uttala mig om. Låt mig ställa frågan; har man rätt att bedöma, att man ska döda ett barn eller inte? Adoption är väldigt bra.
Det finns en intressant spegling; det sägs att Gud straffar de som gör abort. Detta kan resultera i; att man som kvinna gör abort, senare i livet får man bröstcancer som många har fått (detta är inte ngt jag säger, utan "teorier" som har kommit upp), för att "mjölken" som kvinnan ska ge sitt barn, får ej komma ut.
Jag menade såklart; att preventivmedel också är bra, och särskilt i katolska "länder" borde detta genomföras. Men om man måste välja, ska folk välja adoption, då man kan ge ett barn en trygg framtid. Fast i vissa fall; får adopterade barn kriser i livet, men det får bli en annan fråga.
Anonym// "Radikalfeministernas fråga"? När utredningen var på remiss till landstingen var det inte ett enda landsting som inte biföll förslaget om att utländska kvinnor skulle få göra abort i Sverige. Inte en enda kristdemokrat reserverade sig i respektive landstingsstyrelse. Detta måste då innebära att vi alla är radikalfeminister?:-)
Jag undrar fortfarande varför inte den viktigaste frågan i denna debatt är hur vi ska minska antalet aborter genom att inte oönskade graviditeter uppstår.
Kristian// Aborter är ett etiskt dilemma och kommer så att förbli.Ja, adoption är bra och man kanske bör se över reglerna för adoptioner av svenska barn. Men, det bästa är väl ändå att jobba förebyggande så att inte oönskade graviditeter uppstår? Jag tror att alla kvinnor som genomgår en abort noga tänker över och begrundar sitt beslut. Ett beslut som man ska leva med resten av sitt liv.
Jag tror INTE att Gud straffar kvinnor som gör abort med bröstcancer. Gud är förlåtande och kärleksfull.
De flesta kvinnor som genomgår abort; ångrar sig alltid efter några år. Jag tror också på en Gud som förlåter, men abort är ändå något väldigt hemskt. Jag lät nog lite väl hård; men sanningen är att man dödar ett barn, så det är verkligen ett etiskt dilemma. Vi får hoppas att de hittar ngn modell som passar bäst in.
De flesta kvinnor som genomgår abort ångrar sig inte. Den mest utmärkande känslan är lättnad. Kolla studier.
När anser ni att livet uppstår om ni förespråkar preventivmedel men inte abort? (de flesta preventivmedel verkar abortivt, det befruktade ägget förhindras från att fästa i livmodern)
Skicka en kommentar