Veckans ledare i Kristdemokraten

Den här veckan är det jag som skrivit ledare i tidningen Kristdemokraten. Ämnet är äldres psykiska ohälsa. Du kan läsa den här.

Socialstyrelsen presenterade en rapport i veckan och det är ingen munter läsning. Det finns mycket att jobba på inom detta område!

It's London calling

Nu har jag lyssnat och lyssnat på Kane's nya skiva. Och jag gillar den mer och mer. Dock är första låten "Catwalk criminal" inget vidare. Alldeles för stötig sång och så avskyr jag synthblippandet. Usch!

Den här skivan är lite tuffare än övriga. Lite mer rock. Inte helt fel. Det finns ett par guldkorn som jag fastnat för, kanske allra mest "It's London calling". Den går på repeat just nu.

Den första skivan jag hörde med Kane var "February" och den är helt olik allt annat. Det är en ackustisk livekonsert och att jämföra den med allt annat är inte riktigt rättvist. Ändå blir det så. Det är de livelåtarna som jag lyssnar på om och om igen.

Konserten i Rotterdam i slutet av juni kommer att bli årets höjdpunkt. Dagarna räknas ner...

Brudens bäste man

Fia och jag var och såg "Brudens bäste man". En charmig, romantisk och förutsägbar tjejfilm. Men gillar man Patrick Dempsey så är det värt ett besök. För det är mycket Dempsey. Jag tyckte att filmen var helt okej förströelse, Fia tyckte att den var hjärndöd avslappning.

60 m blås

Idag gick 60 m blås av stapeln för andra gången i historien. Domare var Göran Hägglund och länsmusikchefen Jörgen Lindvall. Hur i hela friden kommer man på att man ska tävla i att springa 60 m och samtidigt spela blåsinstrument?!?

Vem som vann? Ingen aning. Jag gick efter heat 1 för att hinna till biopremiären tillsammans med dottern... Men första heatet gick i maklig takt.

Det finns ett liv före döden

På DN-debatt (var annars?) presenterar Torbjörn Larsson huvudförslagen och tänket i utredningen "Värdigt liv i äldreomsorgen". Det är äldreminister Maria Larsson som tillsatt utredningen. Och den är välkommen. Det handlar om värderingar, om hur vi ser på våra äldre. Det är ju våra värderingar som genomsyrar äldreomsorgen och därför är det så viktigt att värdegrunden lyfts fram. Jag fastnar för orden: "Därför måste vi få en lagstadgad nationell värdegrund som handlar om att organisera de äldres vardag till ett gott och värdigt liv och inte enbart om vård av sjukdom."

Jag har skrivit om Thyra Frank i denna blogg tidigare och när man hör henne föreläsa om äldreomsorg sammanfattar hon det så mitt i prick med orden "Det finns ett liv före döden". Hon menar också att ett äldreboende måste vara ett hem, inte en institution. Ett sådant synsätt präglar den vård och omsorg som ges och vem man är till för.

En värdig äldreomsorg omfattar och tar hänsyn till människans alla behov, såväl fysiska som psykiska och andliga behov, vilket Larsson betonar i artikeln. Våra behov ser olika ut och måste få göra det. Frågan är om hänsyn tas till det? I grunden handlar det om bemötande - hur vill du själv bli bemött som gammal?

Jag hoppas att denna utredning sätter tydliga avtryck och inte bara blir en utredning i mängden.

Till Paris...

Om någon var nyfiken på vad flöjten skulle användas till, så kan jag berätta att jag använde den när jag inledningstalade på Blåsmusikfestivalen ikväll. Tror inte att jag varit så nervös som jag var på länge. Men jag gjorde det! Jag spelade blockflöjtsklassikern "Till Paris". Jag som inte spelat flöjt på snart 30 år. Jag kan säga att applåderna värmde, även kommentarerna från publiken i paus.

Konserten med Arméns trumkårs underhållningsband var helt suverän. Vilken show! Jag bara njöt. När de spelade "Glory, Glory Halleluja" reste sig håret på armarna. Så mäktigt! Det var en kväll som närde själen.

När jag var på väg hem sa en av de projektansvariga: Jag ringer dig inför nästa år, så nu har du tid att öva in ett längre stycke! Häpp. Men jag tror inte att jag vågar spela flöjt offentligt igen...

Här är det inledningstal som jag höll:

Hej och varmt välkomna till den elfte blåsmusikfestivalen!
Blåsmusikfestivalen är en riktig folkfest här i Jönköping och nu bjuder även vädret på sin bästa sida. Vi har härliga dagar framför oss. Dagar fulla av musik i alla dess former.

Jag heter Mia Frisk och är ordförande för Landstingets Utbildnings- och kulturdelegation. Jag är även ordförande för Länsmusikens Samarbetsråd.

Jag fick frågan om jag ville hålla ett inledningstal på Blåsmusikfestivalen och uppmanades att säga något personligt om musik. Jag tänkte, Hjälp vad ska jag säga om musik till denna musikkunniga skara? Jag kan direkt säga att jag inte är någon musiker. Och definitivt ingen blåsare. Min blåsarkarriär var mycket kort – blockflöjten på lågstadiet.

Igår gick jag upp på vinden för att se om jag kunde hitta min gamla bruna flöjt och övningsboken ”Hej sa Petronella”. Jag hittade den tummade och slitna övningsboken, mitt notställ men inte flöjten. Istället hittade jag sonens flöjt.

Jag funderade på om jag skulle försöka mig på att spela något för er. Det skulle ju vara personligt. Min man anade vad som var på gång när han såg flöjten och sa snabbt och bestämt: Ska du försöka spela på den där får du gå ner i källaren!
Så jag gick ner i källaren och prövade mig fram på flöjten. Jag hörde min lärare Ingas röst: Maria, spreta inte med lillfingret!

Den sista gången som jag spelade offentligt på min flöjt var också i en kyrka. Det var i Hällestads kyrka på skolavslutningen i trean och vi fick spela Den blomstertid nu kommer. Nu tänkte jag inte alls spela den, det är jag alldeles för nervös och otränad för så jag har valt en klassisk visa som alla som spelat blockflöjt känner igen. Kanske även en del föräldrar med viss fasa. Jag hade den som läxa till den 27 oktober 1979 – Till Paris.

Jag vet inte hur det går till i andra partier när en ny partiledare ska utses. Kristdemokraterna har två krav, man ska bo i Jönköpings län och spela ett blåsinstrument. Som ni förstår lär jag nog aldrig bli partiledare. Men, om Göran Hägglund är partiledare lika länge som Alf Svensson – ja, då finns det ju lång tid till att lära sig att spela ett blåsinstrument om man nu skulle ha de ambitionerna. På 25 år borde man ju bli hyfsat duktig om man spelar och övar mycket. En blockflöjt är ju inte så rolig att ta med på ett torgmöte…

Nog om det. Nu är det dags att inleda kvällens program. Först ut är Immanuel Brass och Trio Tromba. Jag lånar från Hasse & Tage och säger: Släpp blåsarna loss, det är vår!

Hej, sa Petronella!

Igår var jag uppe på vinden och letade i kartongerna efter min gamla blockflöjt och övningsboken "Hej, sa Petronella". Jag hittade övningsboken och mitt lilla blå notställ, men den bruna flöjten hittade jag tyvärr inte. Sonens flöljt hittades istället.

När jag kom ner från vinden med mina fynd och hade en sån där nostalgisk glimt i ögonen sa Håkan snabbt: "Du får gå ner i källaren om du ska försöka spela på den där!"

Vad jag ska med flöjten till? Det berättar jag om ikväll:-)

En reklamfilm jag gillar

Jag brukar inte gilla reklamfilmer, men den här gillar jag. Jag skrattar varje gång jag ser den. Pappans reaktion är helt underbar. Han blir sååå stressad av sonens frågor. Som förälder känner man igen sig. Inte för att vi har denna bok i vår ägo, men typen av frågor som bara barn kan ställa så där rakt på sak. Som förälder blir man helt ställd och vet inte riktigt hur man ska svara. Den här pappan är dock själv hemma med sonen. Värre är det när man befinner sig på en fullpackad buss och får högljudda frågor från barnen som rör andra resenärer och man ser att övriga resenärer spetsar öronen för att inte missa minsta stavelse från mammas/pappas mun...
Jag kan återge ett antal sådana frågor/situationer men av hänsyn till barnen avstår jag.

Om jag gillar reklamens produkter? Nja.

Akvareller, sammanträde och glass

Idag har Folkhögskoleföreningen sammanträtt på Billströmska folkhögskolan på Tjörn. En hel del planering av kommande aktiviteter stod på agendan. För mig var det första sammanträdet med denna styrelse. Det är en aktiv styrelse som brinner för folkbildning.
Det är alltid kul att besöka olika folkhögskolor och höra om deras linjer, utmaningar etc. Folkhögskolorna är ofta gamla fina byggnader i härlig miljö. Billströmska var inget undantag. Vill man äta god mat, ja då ska man besöka folkhögskolor;-)

Innan det var dags för styrelsemöte hann vi med ett besök på Nordiska Akvarellmuséet på Tjörn. De specialöppnade för oss och vi fick oss en guidning. Just nu är det en utställning med akvareller från Kalifornien. Jag kan rekommendera ett besök där! Tror att vi ska ta oss en utflykt dit någon gång när vi besöker Fia.

Hann förresten ta en glass tillsammans med Fia i solen innan tåget skulle ta mig hem. Lämnade över lite belgisk choklad till henne.

Tenhult-Stockholm-Tjörn

Om det har varit lugnt på bloggen ett par dagar, så har det inte varit lugnt i övrigt. Jag har bara inte haft tillgång till dator...

Tisdagen tillbringades först i Stockholm på Nybrokajen 11 där Länsmusikens Samarbetsråd (LäS) träffade Rikskonserter för ett förutsättningslöst samtal om framtiden. Det är ju mycket på gång nu i och med Kulturutredningen. Kan vi finna ett bättre samarbete mellan Rikskonserter och LäS för att stärka den professionella musiken i hela landet? Efter lunch var det styrelsemöte med LäS och det är en kreativ styrelse som har många tankar och idéer. Nu gäller det att plocka ner alla bollar i rätt ordning...

Jag hastade iväg från styrelsemötet för att hinna med tåget till Göteborg. Ute på Tjörn vankades styrelsemöte med Folkhögskoleföreningen. Dock var tisdagskvällen vikt för sociala aktiviteter. Då jag kom senare än de andra hade man ordnat med hämtning vid centralen och sedan blev jag körd till Rönnängs brygga för att gå ombord på båten som lagt till enbart för att hämta mig. Vilken service och omtanke! Jag kände mig varmt välkomnad! Väl ombord väntade nykokta havskräftor och annat gott. Det var en ljuvlig kväll på havet.

Med denna bild på näthinnan somnade jag gott igår.

Spektakel istället för italiensk fotboll

Jag ville se italienska ligacupen igår, Håkan ville se eurovisionspektaklet. Hm. Vem vill frivilligt plåga sig genom flera timmar med på tok för många bidrag och sen röstningen med 43 länder?!? För mig är det ofattbart. Men, för Håkans skulle fick jag offra mig istället för att se härlig italiensk fotboll.

• De tyska donnorna sjöng så surt att det skorrade i öronen.
• Det är patetiskt med ännu ett finskt hårdrockbidrag.
• Vad pysslade bosnierna med? Enbart larvigt och fånigt.
• Den gamla kroatiska farbrorn var söt.
• Bäst i hela programmet var inslagen som presenterade länderna.
• Island hade lånat movesen från Alcazar.
• Var det Lasse Flinckmanns dotter som sjöng för Portugal? Hur kunde detta bidrag vara pressens favorit?!?
• Min favorit var Danmark (vilket Fia gissade). En skön laidback-låt.
• Det finns inget värre än kombinationen rock/opera. Usch! Det var ett himla ylande i Azerbadjans bidrag.
• De grekiska och ukrainska dansarna var lite ögongodis som lindrade plågan av att tvingas se spektaklet.
• Den rosa klänningen som tjejen från Grekland hade var snygg, men inte när bytet skedde och hon hade rosa gardinfransar runt armarna och stussen.
• Sämsta bidraget alla kategorier var Spanien! Varför skickar man ett sånt här bidrag?
• Trots att den norska låten var tämligen slätstruken fick den en hög placering. Hur röstar folk?
• Den engelska sopåkarens bidrag var faktiskt inte så dåligt, men passade väl inte riktigt in.
• Gissade före tävlingen att Ryssland skulle vinna och visst gjorde de det. Häftigt med konståkaren på scenen.
• Var det Dexters syster som var programledare?
• Röstningen blev som vanligt tråkig, förutsägbar och idel öststatsröstning. Endast Björn Gustafssons röstredovisning gladde. Den var sanslöst rolig.
• Att Perelli inte ens blev topp 10 bryr jag mig faktiskt inte om. Det är ett enda stort spektakel som överlevt sig själv.

Hur det gick i italienska ligacupen? Roma vann!

Hotellväckning modell högljudd

Kändes som att denna skylt på hotellrummet var överflödig eller skulle jag ha satt den i fönstret? Väcktes nämligen av ett himla oväsen av männen på bilden nedan prick kl.7. Klockan var satt på 7.30...

En äkta Lindquist på väggen

När vi var i Bryssel hade jag förmånen att sitta mittemot teaterchefen Bernt Lindquist när vi åt middag den sista kvällen. Det är alltid roligt att äta middag i hans sällskap eftersom han är en god berättare och har ett smittande skratt. I torsdags kunde han inte låta bli att teckna på pappersduken på bordet. Motivet var sällskapet runt bordet.

Jag tog med mig bordsduken när vi gick från restaurangen Bij de Boer och har nu ordnat en ram. Det är ju inte alla som har en äkta Lindquist hemma på väggen. Jag har satt upp den i mitt läsrum. Känns som att en Lindquist hör hemma där. Känns de sex personerna igen?

Kommentar till ledarkrönika

Steve Ericsson som varit drivande i arbetet med att jobba aktivt med interner med ADHD och som jag hämtat kunskap och information av har skickat följande kommentarer kring min ledarkrönika:

Hej !
Det är som jag skulle skrivit det själv, så det är klar att jag tycker att din krönika är bra. Det du skriver är kärnan i mitt budskap. Uppmärksamma ( det är inte att stämpla ) barn med svårigheter tidigt och tänk långsiktigt. Jag ser hellre , för att tala i ekonomiska termer, att skattemedel går till särskilda stödinsatser för barn och ungdomar än till dyra fängelseplatser. Även om det ter sig märkligt så tycker jag ändå att det är bra att vi inom Kriminalvården är pådrivande för utvecklingen på ADHD-området. Vi får ju alltid se de som misslyckas kapitalt så det är kanske ändå naturligt att det också är vi som påtalar bristerna hos tidigare länkar i samhällskedjan. Olika samhällsaktörer / myndigheter har förvisso olika uppdrag men detta ska inte hindra oss från att ta ett helhetsansvar och påtala brister och vara pådrivande i utvecklingen även om en fråga organisatoriskt har en annan huvudman.
Att så inte är fallet idag tror jag är en avgörande orsak till den stuprörsmentalitet som råder i samhället mellan myndigheter - kommuner - landsting etc. Det leder inte till utveckling att vi står och stampar på "vår sida staketet" och kastar skit på grannen på andra sidan staketet.

När vi påtalar resursbrist så beror det enligt min mening på att vi inte samverkar om våra gemensamma resurser utan vi alla bara ser till vår bit av kakan och då är risken stor att det är hopplösheten vi skådar i ögat i våra ambitioner att själva lösa problematiken och åtminstone få epitetet "bäst i klassen". Till vad gagn är att bli betraktad som bättre än andra när vi inte klarar av att fullfölja vårt uppdrag att ta hand om de som har det sämre än andra.

Ja, det blev en lite filosofisk utvikning vilket jag dock tror är viktigt att vi alla gör ibland. Allt är inte realpolitik och krassa fakta och siffror. Det finns också något som benämns mjuka värden.
Jag förstår att man som politiker måste se till helheten men tyvärr då också ibland gömmer sig bakom detta. Precis som det svar jag ofta får från skolföreträdare som säger: " vi har ett ansvar för alla elever " som svar på min fråga varför särskilda insatser inte görs för en enskild elev med en speciell problematik. En problematik som utan stöd och hjälp leder till misslyckande på misslyckande. Inte bara för den enskilde eleven utan också för de klasskamrater som ständigt störs och negativt påverkas av den s k "problemeleven". ( obs ! s k står för snart kallade )
Apropå detta med helheten och delar av densamma. Måste vi ändå inte först stärka de ingående delarna innan vi kan tala om helheten. Det sägs ju att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk vilket innebär att...........................

En mig okänd person har sagt följande tänkvärda ord:
"Ett samhälle kan bara ändra sina värderingar individ för individ och någon måste bli den förste."

Du efterlyser politiskt mod i din krönika. Vilken riksdagsledamot är beredd att ta stafettpinnen och bli den förste, att inte bara tala om värderingar utan att också i handling visa vad som menas ? Tänk att få klä orden "politiskt mod" i faktisk handling. Var så god att bli den förste.
// Steve

Ledarkrönika om ADHD

Den här veckan är det jag som skrivit ledarkrönika i tidningen Kristdemokraten. Temat är ADHD. Läs den här.

Bara ett vykort skickas fran Bryssel

Nar jag ar utomlands brukar jag skicka tva vykort. Ett till mormor och ett till farmor. Idag stod jag som vanligt med tva vykort i handen och bad om "two stamps, please". Da insag jag att jag inte kan skicka ett kort till mormor. Jag fick be om ursakt, la tilbaka ett kort och bad om ett frimarke. Da kom tomheten och saknaden over mig. Man vill inte sta mitt bland turister i Bryssel och blinka bort tarar. Men det ar tomt utan mormor.

Men farmors vykort ar nu pa vag till Finspang.

En liten halsning fran Bryssel

Ber om ursakt for att prickarna saknas, men befinner mig i en servicebutik med fyra datorer att hyra i Bryssel.

Nu har vi ett par timmar egen tid och jag har passat pa att bara flanera runt, ata belgisk vaffla, ta lite foton och kopa choklad till barnen. Basta kopet ar utan tvekan Kane's nya cd. Langtar tills jag kommer hem och kan lyssna pa den.

Nu ar det ju ingen semestertripp till Bryssel, utan en studieresa och vi har besokt Kommissionen och fatt information om agendan for kultur. Detta besok har hittills varit det mest intressanta. Det handlade om vilka mojligheter det finns att oka det kulturella utbytet med andra EU-lander. Aven den svenska representationen har besokts for information om hur man jobbar med att bevaka svenska intressen inom kulturomradet. Vi fick oss en inblick i hur forhandlingarna gar till och att de kulturella skillnaderna ar tydliga vid forhandlingsbordet. Igar var vi hos AER. Imorgon ar det tva studiebesok innan vi far hem.

Vi tar oss runt med hjalp av apostlahastarna och Eva har en stegmatare. Ska bli intressant att summera dessa dagars promenader. Hotellet vi bor pa ar frascht. Extra plus for omeletten till frukost! Dock finns det en viss avundssjuka vad galler storleken pa rum, om det finns badkar eller morgonrock pa rummet...

Efter middagen igar var vi nagra stycken som sag CL-finalen. Vilken rysare!

Ikvall blir det middag pa en fiskrestaurang! Det finns dock en kottratt...

Bryssel i dagarna tre

Idag åker Utbildnings- och kulturdelegationen till Bryssel på studieresa. Anledningen till studieresan är att vi ska lära oss mer om hur vi kan jobba med internationalisering när det gäller kultur. Vilka vägar finns det o s v
I kulturvisionen som antogs av fullmäktige i mars är internationalisering en del som ska genomsyra kulturverksamheten. Även regeringen lyfter fram vikten av internationalisering av kulturen. I Bryssel blir det information om EU:s kulturprogram, seminarium med AER mm.

Om jag kommer åt någon dator kommer det en kort rapport.

Bryter vi mot lagen?

Idag väntas riksdagen tyvärr fatta ett inhumant beslut om rätten till vård för papperslösa. Det är så man skäms. Jag hoppas att de kristdemokratiska riksdagsledamöterna inte röstar för lagförslaget. Det minsta man kan göra är att lägga ner rösterna, även om det är lite beigt.
I vårt landsting är jag stolt över att det är Alliansen som tagit initiativ till att även papperslösa ska få vård. Vi har antagit ett policydokument för detta och det i full politisk enighet. Det handlar om medmänsklighet och etik. Vad jag vet är det bara vi och Skåne samt Sahlgrenska som har en policy för detta. Kommer andra landsting att följa efter? Om, borde väl i princip en utredning om landstingens skyldigheter vad gäller vård för papperslösa vara tämligen onödig. Då har ju landstingen redan tagit ställning i frågan.

Frågan är om de landsting som antagit en policy för vård till papperslösa bryter mot lagen som riksdagen väntas besluta om idag?

Var är Ola?

Hm. Jag undrar bara, var är Ola Rapace?

Bland kalvar, blommor och hästar

Idag har riksdagsledamoten Irene Oskarsson och jag varit på studiebesök på Tenhults Naturbruksgymnasium. Vi fick oss en rundtur där vi fick se hela bredden av verksamheten. Vi fick se växthusen med alla blommor, smådjuren, stall, mjölkanläggning mm. Irene kände sig som på hemmaplan när hon fick kliva ner i mjölkgropen (se bild), medan jag kände mig mer bortkommen. För mig är det är en okänd värld som jag dessutom får allergiska besvär av. Förutom den nya kunskapen fick jag med mig kliande ögon och något tung andning. Men det var det värt. Jag tackar Torbjörn för ett intressant och givande studiebesök!

Utmaningen för Tenhults Naturbruksgymnasium? Att få en jämnare könsfördelning bland eleverna. Idag är det 80 procent flickor!

Vem fick den briljanta idéen?

Vem var det som fick den briljanta idéen att lägga en massa cupmatcher i Gävle av alla ställen under en och samma helg? Ja, inte har det gett cupen något lyft iallafall vad gäller publikintresse. Vilken supporter vill åka till Gävle för att se sitt lag spela cupmatch?!? TV-bilderna har visat tomma läktare och skriken från plan har ekat ut i tomheten. Var det den här bilden av folkfesten Svenska Cupen som Svff ville visa upp? Ja, man undrar ju.

Är det inte en del av cupens charm att matcherna spelas runt om i landet på mindre arenor? För de mindre klubbarna ger det också välbehövligt klirr i kassan när ett allsvenskt lag kommer. På mindre orter går också fler än den "vanliga publiken" på en sån match.

Kul att både Djurgården och Helsingborg åkte ur.

Vad gör man med alla matbilagor?!?

Idag fick jag ett ryck och började rensa bland matbilagor, kvällstidningsbilagor (typ Leva och bo) och andra magasin. Alla grillbilagor är nu samlade i en tidskriftssamlare. (Resten av sommaren ska vi grilla oss igenom de olika recepten.) Även julbilagor är samlade på ett ställe. Men sen? Vad gör man med resten? Alla Buffé-tidningar fyllda av recept. Hittade förresten en tidskriftssamlare på översta hyllan i skafferiet fylld med Buffétidningar. Visste inte ens om att den fanns. Där ser man. Orkar nog inte gå igenom alla för att hitta intressanta recept och klistra in dem i pärm. Samtidigt bär det emot att kasta dem. Hur gör du? Är du ordentlig och bläddrar igenom dem direkt för att se om det är något du vill ha och sedan kastar tidningen direkt? Eller?
Funderar på att skaffa ett par tidskriftssamlare till och märka dem med påsk, sommar, höst, högtider. Kanske en pärm för italiensk mat och en för kakor/tårtor också. Känns som ett projekt för en regnig sommardag.

Om man nu har en massa matbilagor liggandes utan att man tänkt på dem, vad hindrar egentligen att man kastar dem?!? Kanske känslan av att det finns något recept som man skulle vilja ha för att testa på släkt och vänner och i vardagen när fantastin tryter...

Ska det vara så svårt att plocka upp efter sig?!?

Den här veckan har JP haft artiklar och insändare nästan varje dag om nedskräpningen vid/på Vätterstranden. Någon har anmält kommunen för bristande städning. Men kära nån. Är det inte vars och ens ansvar att lägga sitt skräp i de befintliga soptunnorna? Jo, det är det. Att kommunen ska se till att soptunnorna töms och allmänt håller ordning är givet, men att röja upp efter picknickar och strandfester är en helt annan sak. Ska det vara så himla svårt att plocka upp efter sig?!? Hur gör man hemma? Är det någon annan som tar hand om blöjor och annat skräp då? Var tog det egna ansvaret vägen?

Det här är en sån sak som jag kan bli helt vansinnig på. Är det rimligt att vi ska ta av våra gemensamma skattemedel för att städa upp efter lata och nedskräpande människor på Vätterstranden? Nej, jag tycker faktiskt inte det. Våra gemensamma skattepengar behövs till viktigare saker som skolan, äldreomsorgen, missbruksvården etc. Inte heller ska man behöva belasta polisen med anmälningar av denna typ av ärenden. De har viktigare saker att jobba med. Så. ta ditt ansvar och städa upp efter din picknick. Det är vår gemensamma "trädgård" som du skräpar ner. Skärpning!

Jag frågade sönerna vid frukosten hur de gör med sitt skräp när de är på Vätterstranden. De tittade lite konstigt på mig och svarade att de kastar skräpet i soptunnorna. Det finns ju massor av soptunnor där. Det var svar som värmde en mors hjärta...

Lekande, läkande, skapande

Börjar visst bli en ovana att blogga om gårdagens händelser, men det var för sent att skriva något när jag kom hem.

Igår deltog jag på ett nationellt symposium med rubriken "Lekande Läkande Skapande" arrangerat av Freja Musikteater på Jönköpings teater. Det var en lärorik och inspirerande dag och nya kontakter knöts. Freja Musikteater avslutas nu som projekt efter tre år och utan att överdriva kan man säga att det varit ett väldigt lyckat projekt och gett resultat som få vågat hoppas. Det har varit lekande, lärande, skapande. En succé som blivit nationellt uppmärksammad. I höst ingår delar av Freja i Smålands Musik och Teaters ordinarie verksamhet. Det är jag stolt över!

Symposiet bjöd på föreläsningar och panelsamtal. För mig var föreläsningen om Moomsteatern och internationell handikappteater ny kunskap. Kjell Stjernholm sa bl a att Freja är den enda handikappteatern som är knuten till en institution och att det ger stora möjligheter till utveckling. Senare fick jag tillfälle att prata mer med Kjell och det var ett för mig givande samtal.

På kvällen bjöds vi på föreställningen "Måsen Johanna". En fantastisk föreställning med mycket känslor och som väcker många tankar. Man skrattar och blinkar bort tårar om vartannat. Om du har möjlighet, se den! Det är en föreställning i två akter där första akten "Måsen Johanna" är ett nyskrivet verk om att få vara sig själv, att få tillhöra en gemenskap som den man är, utanförskap och om mod. Akt 1 skulle kunna stå på egna ben och turnéra. Så bra och tankeväckande är den. Jag tror att många ungdomar skulle ta till sig budskapet. Skådespelarna har utvecklats enormt mycket sen jag såg dem för första gången i "Stackars oss". Ett extra plus är att Sinfoniettan deltar i föreställningen.
Den andra akten är en Epilog med bl a Frejas Greatest hits. En slags summering av projektet. Och visst fick jag höra favoriten "Åkej".

En märklig känsla, men jag är stolt över Freja och alla ungdomarnas insatser. Faktum är att jag skryter om Freja i alla möjliga och omöjliga sammanhang:-)

Orkidé eller ogräs?

Under tisdagen fortsatte ST:s konferens om NPF-missbruk-kriminalitet i Örebro.

Vi fick information om ADHD-projektet vid Norrtäljeanstalten. Ett intressant projekt som ska bli intressant att följa. Idag räknar man med att 25 % av de intagna på anstalter har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder (vanligast ADHD). I föreläsningen fick vi veta att flera landsting inte fortsätter behandlingen efter villkorlig frigivning, vilket är olyckligt. Man menade att det behövs garantier från ordinarie vårdgivare att påbörjad behandling forsätter efter frigivningen. Det är ju en långvarig behandling.

19 % av de nyinskrivna i Kriminalvården är under 25 år och de döms ofta till återkommande korta straff. Om 25 % av dem som är på anstalt har ADHD blir det svårt att jobba med ADHD-behandling då straffen är korta. Här är nyckeln ett gott samarbete mellan hemlandstinget och Kriminalvården.

Under konferensen är det flera som har lyft frågan om det behövs en vårdgaranti för ADHD-utredning. I flera av landstingen är väntetiderna över flera år. Visst är det ett stort problem med de långa väntetiderna för att få en utredning. Man kan upphandla utredningar, men det vore inte riktigt rättvist mot patienten att göra en utredning och konstatera en diagnos om man inte kan erbjuda behandling och stöd i anslutning till diagnosen. Det finns mycket att jobba på.

Tommy Nyholm, leg psykolog och bonde, inledde sin föreläsning om att prata om synsätt på personer med ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Han drog parallelen till sina ängar, är det orkidéer eller ogräs? Nyholm menade att det är orkidéer, udda blomster i vår herres hage, som behöver rätt jordmån och omsorg för att växa och blomma. En fin bild.
Han gick igenom de olika diagnoserna inom NPF och menade att det ofta är en samvariation som är tyngre än en enskild diagnos, men att det inte värderas så av LSS och Försäkringskassan.

Konferensen avslutades med en hearing med en stor panel. Jag deltog i panelen med mitt landstingsperspektiv.

De två dagarna i Örebro har varit lärorika och intressanta. Jag har fått ny kunskap som jag kommer att ha nytta av. Stort tack till Steve och Per som bjöd in mig som gäst.

Sångens ursprung?

Ikväll har jag varit på middag på Örebro slott. Före middagen fick vi en liten historisk exposé om slottet. Man berättade bl a om när Gustav III och hans fru Sofia Magdalena besökte slottet. Ja, snarare var det Sofia Magdalena som blev övergiven på slottet medan kungen roade sig ute på stan med en annan kvinna. Sofia Magdalenas tid i Örebro var allt annat än lycklig.

Tänk vad det är märkligt hur tankar kan flyga genom huvudet när man hör saker berättas. För mig blev det omedelbart en association till en klackramsa och kanske var det ur Sofia Magdalenas olyckliga tid i Örebro som denna vers föddes: " I Örebro, där vill ingen jävel bo".
Vad tror ni?

Hur som helst var det en trevlig middag och inte blev den mindre trevlig av att två av herrarna vid bordet var fotbollsintresserade. Lagen i deras hjärtan var ÖIS och AIK.

Konferens om neuropsykiatriska funktionshinder-missbruk-kriminalitet

Jag befinner mig i Örebro på ST:s konferens om "Neuropsykiatriska funktionshinder-missbruk-kriminalitet". Jag är inbjuden som gäst och ska delta i hearingen imorgon. Det har varit en dag med bra föreläsningar och många intryck. Det är lite märkligt att det är just Kriminalvården som är drivande för att man ska sätta in tidiga insatser för att stödja och hjälpa personer med ADHD. Borde exempelvis inte skolan vara mer tongivande i dessa diskussioner?

Ca 25 % av klienterna inom kriminalvården har ADHD.
Ca 30 % av alla blandmissbrukare har ADHD. Är det då inte märkligt att Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevård från 2007 inte ens nämner ADHD? ADHD innebär en ökad risk för att hamna i missbruk och kriminalitet.

Jag tror att alla föreläsare har betonat vikten av tidiga insatser.

En av föreläsarna, Maria Andersson, berättade hur det var att leva med ADHD och att hon självmedicinerade med amfetamin innan hon fick sin diagnos och sen medicin för att få vardagen att fungera. Jag fastnade vid hennes ord om att hon var besviken över att få diagnosen först i vuxen ålder. För Maria gav medicinen henne ett fungerande liv. Hur många går runt och självmedicinerar med amfetamin utan att få stöd och hjälp?

Gunilla Dobrins föreläsning om bemötande och förhållningssätt var tankeväckande och viktig. Hon menade att man lär sig inget av att bara bli bestraffad, utskälld och fördömd. Man behöver lära sig alternativ till beteende/agerande. Dobrin menade att man måste fylla följande behov för att må bra i relation till andra: respekt, tillit, bekräftelse, närhet, tillhörighet, ömhet/värme och identitet. Fylls inte behoven skapas olika beteenden, attityder och försvar som skapar negativa tankefällor.

Vanna Beckmans föreläsning om motståndet mot ADHD var intressant. Hon menade att många av de argument som används i debatten kring ADHD härstammar från Scientologerna som är starkt emot diagnosen ADHD. Måste läsa mer av Beckman.

F ö stod vi upp och sjöng för folkpartiets gruppledare Johan Pehrson som nyligen fyllt 40 år. Måste ärligt säga att jag trodde att han var äldre...

Om en timma är det middag på Örebro Slott. Det blir nog många intressanta samtal runt bordet.

ÄNTLIGEN!!!

Hade först tänkt att skita i matchen, men jag kunde inte låta bli att se matchen. Det har varit svettiga 90 minuter hemma i vårt 27-gradiga vardagsrum. Ångest och sån GLÄDJE!!! Lättnad. Så underbart med denna seger! Den var verkligen efterlängtad. Första segern i allsvenska återkomsten och första segern borta mot Ljungskile. Gott! Härlig insats av hela laget.
Men det blev en lite dyrköpt seger. Både Magro, Arvhage och Blomma är borta mot Giffarna.

Bäst idag var Bakiu!

Vilken härlig spelidé Ljungskile har. Not. Långa inkast och skarvnick. Tråkigare spel går nog inte att finna. De försöker verkligen tråka ihjäl motståndarna. Senften springar nog mest i LSK, eftersom han måste ta alla inkast...

Tackar Helsingborg för hjälpen. Nu är inte IFK sist i tabellen längre och det är "bara" 3 poäng upp till säker mark. Skönt inför uppehållet.

Maken pratar just nu i telefon med en hängiven LSK:are som ringde och gratulerade. Stort av honom. Han var på plats och såg matchen och menade att IFK är ett bonkagäng som maskade matchen igenom. Såg vi samma match?

Jag kommer att somna gott ikväll.

Picknick i Bergsjön

Idag har Håkan och jag varit i Bergsjön för att hälsa på Fia. Vi hade med oss saker som Fia fått ärva av mormor. Det blev en trevlig picknick vid Bergsjöbadet i solskenet. Vi hade fyllt picknick-korgen med baguette, potatissallad, rostbiff, cashewnötter, gräslök, vattenmelon mm. Jag ångrar att jag inte tänkte på att ta med badkläder, för det hade varit perfekt för ett premiärdopp. Det var ganska många som tog sig ett dopp. I sommar lär det nog bli ett dopp i den mysiga lilla sjön.
Gillade klipporna med spåren från inlandsisen, men förstår varför så många hade med sig solstolar alt. liggunderlag:-)

Kultur, fika och bönder

Dagen har tillbringats i ett soligt Stockholm, dock blev det inte många minuter ute i det härliga solskenet. Men en glass i Kungsträdgården blev det iallafall. Idag var det dags för ytterligare ett samtal med Kulturutredningen. Med på mötet var representanter för länsinstitutionerna samt ledamöter i SKL:s kultur- och fritidsberedning. Diskussionen handlade främst om rollfördelningen mellan stat-landsting-kommun och institutionernas roll. Som ny i kulturpolitiken är dessa samtal otroligt lärorika och intressanta och inte sällan filosofiska. Samtalet fortsätter om en månad.

På eftermiddagen anslöt jag till de kristdemokratiska landstingspolitiker som deltog på en vårdpolitisk rikskonferens. Jag kom lagom till fikat på Socialdepartementet. Som väntat kunde inte socialministern avhålla sig från att kommentera IFK:s usla återkomst i Allsvenskan. Hm. Ska inte en kristdemokratisk minister värna om de svaga?!?

Vi som var från Jönköping åkte gemensamt i en minibuss och det var många skratt i bussen. Herrarna längst fram tyckte nog att vi kvinnor bak i bussen var lite kinkiga med radion. Jag tackar bondmororna i bussen för lektionen i att lära mig att känna igen en riktig bonde!

En dag på sjukgymnastiken

Idag har jag varit och besökt sjukgymnastiken på Ryhov hela dagen. En intressant och givande dag med mycket information, ny kunskap och intryck. Jag har fått se bredden av den verksamhet som bedrivs på kliniken. Jag har också fått ta del av de behov som finns, t ex omklädningsrummen för bassängverksamheten.
Det är synnerligen märkligt att det skiljer sig så mycket åt vad gäller sjukgymnastkompetens vid länets tre dialysmottagningar. På Ryhov är denna tjänst endast 5 % jmf med 75 % i Värnamo. Man kan inte prata om jämlik vård när det skiljer så mycket.

Ett stort tack till alla er som har bidragit med er tid och kunskap idag!

Promenad med publik

Försöker mota undan min pollentrötthet genom att ta raska promenader på 45 min ett par gånger i veckan. Inbillar mig att jag ska bli piggare av det. Vid 17-tiden drog jag därför på mig träningskläderna, tog ett par puffar ventoline och gav mig ut på "slingan". Det är en alldeles lagom slinga att gå ute på landet. Vacker omgivning. Man går längs med 31:an en bit innan man svänger av ut på landet. Just nu pågår ett vägarbete strax efter avtagsvägen och där är trafikljus som reglerar trafiken, vilket innebär att det är långa köer i backen som leder till avfartsvägen. Inte så jättekul när man är ute och tar en rask promenad i träningskläder och verkligen ser ut som en "nybörjarmotionär". Idag fick jag alltså gå raskt nerför backen med bilar stående längs hela vägen och vad värre var uppför backen på stumma trötta ben med köande bilar som åskådare. Det var bara att bita ihop, se hurtig ut och gå på. Det gick ju inte att slå av på farten när man hade publik även om benen sa något helt annat. Försökte att hålla blicken stint framåt, men jag kände blickarna när jag flåsade uppför backen lika röd i ansiktet som mina träningsbyxor...
Tack och lov att jag inte gick runt med stavar;-)

Väntar fortfarande på första segern

Ska man vara nöjd med en poäng efter den här skitmatchen? Det vete sjutton. En poäng är dock bättre än ingen. Det var en sån där match där ett skitmål kunde komma när som helst. Jag höll andan när Wanderson sköt i slutminuten.

Andra matchen utan att släppa in något mål får man se som det enda positiva i den här matchen.

Kommer IFK få ihop en elva mot AIK? Får hoppas att skadorna på Bamberg och Blomberg inte är allvarliga.

Bäst idag - Arvhage! Han är stabil.

Amuneke är kvick, men lite vek i närkamperna.

Är jag ond om jag hoppas på skador och avstängningar på bra AIK-spelare?

En vanlig måndag på jobbet

Måndagen på landstingets kansli har för min del bestått av följande:

• Besvarande av mejl
• Bokning av tågbiljetter
• Planeringsmöte med alliansens gruppledare
• Möte med namnkommittén för Smot-huset
• Uppdatering inför möte med Kulturnämnden i Jönköpings kommun
• G8-möte

Helt okej söndag

Söndagar är inte min favoritdag. Oftast är det en småtråkig dag och mitt humör brukar vara nedåt. Vet inte varför det är så, kanske känslan av att helgen passerat alldeles för fort.

Idag har det dock varit en helt okej dag även om vädret inte varit lika soligt som gårdagen. Läst Elle Interiör x 2 på altanen och premiärfikat ute. Lite söndagslyx! Jag har fortsatt min kamp mot maskrosorna. Det är en tröstlös kamp, men fungerar som terapi. Hur mycket gräs måste en gräsmatta utgöras av för att kallas gräsmatta? Vår s k gräsmatta består av ca 30 procent mossa, 10 procent maskrosor, 10 procent små vita och rosa blommor och 50 procent gräs. Grön är den iallafall:-) Hade jag inte bjudit motstånd mot maskrosorna hade den varit ett gyllene hav om någon vecka...

Grilla kan man göra på längden och tvären när vädret tillåter. Funderar på att leta fram alla grillbilagor som jag har liggande i någon låda. Kan ju vara roligt att hitta på något nytt att tillaga på grillen. Tips mottages tacksamt!

Söndagsmaten blev grillspett och klyftpotatis.

En skön lördag

Idag har det varit en perfekt dag för lite pyssel i trädgården. Lite sol och lagom varmt. Gräset har klippts och det var verkligen på tiden. Det var tjockt och frodigt och klippet som räfsades samman skulle kunna ha mättat minst en ko.

Bor man i ett villakvarter infaller något slags kollektivt beteende. Om någon är ute och klipper gräset, följer resten av kvarteret efter. Idag var det familjen Frisk som drog igång gräsklippningen i kvarteret:-)

Kampen mot maskrosorna fortsätter. Jag rensar bort korg efter korg med maskrosor. Men vad hjälper det när det växer upp nya, stora och frodiga maskrosor. De tar över hela gräsmattan. Fattar inte var de kommer ifrån. Borde inte maskrosorna bli färre om jag rensar bort dem?!? Hur utrotar man maskrosor? Tips mottages tacksamt!

Igår var vi ute i regnet och satte ner syrénerna från mormors trädgård. I sinom tid ska det bli en liten fin syrénhäck med vackra härligt doftande lila blommor om försommaren. Idag ser den dock inte mycket ut för världen. Måste köpa lite gräsfrö och så framför syrénerna. Den påse med gräsfrö som vi hade i "planteringsrummet" i garaget har haft gäster och fröna är utspridda över hela golvet. Hm. Tror inte att de går att använda.

En vecka till och vi kan göra den första rabarberpajen. Längtar!

Nu känns ryggen lite öm efter en dags trädgårdsarbete. Belöningen efter allt arbete detta:

F ö var vi nog först med att tända grillen också;-)

Pluras bok kan man inte lägga ifrån sig

Jag har precis sträckläst Pluras bok "Resa genom ensamheten". Det är en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Den är både hemsk, vacker och sorgsen på samma gång. Den är välskriven och jag kan fastna för ett par meningar som jag måste läsa högt för Håkan. Jag guidas genom 50-60-talets Norrköping. Jag får följa med ut i knarkdimmorna. Det är skrämmande. Ensamheten lyser igenom alla ord. Likaså tron på kärleken. Jag fängslas av Pluras kärlek till mat och recepten som ges i förbifarten. En kokbok av Plura lär jag garanterat köpa, trots att jag inte äter fisk. Pluras liv fascinerar. Nu skulle jag gärna vilja läsa en bok av Carla.

Kalas och match

Första maj är för mig inte demonstrationsdag, utan min lillasysters födelsedag. Så, idag har vi varit i Svärtinge för att fira Ulrika och så mina systerdöttrar som fyllt/fyller år. Trevligt att träffa släkten, det var ett tag sen sist. Mamma hade med sig syrenplantor från mormors trädgård till oss och ett par lådor med saker som vi fått ärva efter mormor.

Håkan ville gärna se Sleipner-Tenhult på Parken efter kalaset. Svärfar lockades med och vi tog oss till Parken. Själv var jag inte riktigt klädd för fotboll en kylig majkväll. Byxor som slutade på vaden, inga strumpor och tunna ballerinaskor. Hm. Håkan fann dock råd på min frusenhet. Han offrade sig och tog av sig sin munkjacka och jag trädde in benen i ärmarna och vips kändes det något varmare. Men det såg onekligen en smula märkligt ut.

Matchen då? Sleipner vann helt rättvist med 3-1. Tyvärr spelade Tenhult en ganska trist fotboll och flera av spelarna såg ut att ha missat försäsongsträningen...

Det måste vara något visst med norrköpingspublik. Maken till gnäll har jag aldrig hört förr!

Ingen bra reklam

Det märks att det är vår och folk donar med sina hus. Hur ska man annars förklara besöksstatistiken?
Inlägget som ger besöken är detta inlägg från förra året när vi skulle bygga vår altan. Googla på "silvan bygg" så får du ser hur sökresultatet ser ut...