Om lyckliga livslånga förhållanden

Jag tycker att det är lite fascinerande att en kvinna som precis brutit upp från ett förhållande vet att "vi inte är skapta för äktenskapet" och att ett livslångt förhållande inte är lyckligt utan präglas av "bitterhet, tjafs och sexlöshet". Där ser man. Tack för upplysningen. Jag måste ha missat något. Själv firar jag porslinsbröllop idag. Och jag hoppas att det håller minst lika länge till.

Vad är det för konstigt med att det finns livslånga lyckliga förhållanden och att det finns förhållanden som mår bättre av att man går skilda vägar. Sånt är livet. Frågan är hur man definierar lycka? Är det "Starlet-lycka" med ständigt rosa moln och himlastormande förälskelse? Eller kan lycka vara att dela vardagen med den person som man älskar? Att veta att det finns dagar då "brasan" är som ett fyrbåk och andra dagar då lågan är som ett stearinljus i drag. Men kärleken vilar tryggt i att den man älskar finns där och bär även de tunga dagarna.

Katrin menar att man ska släcka en svag låga. Att det är predestinerat att lågan avtar. Det är en ganska tråkig syn på kärleken och livet. Varför kan man inte lägga lite mer ved på brasan? Använda bälg för att blåsa liv i den?

Jag förstår uppriktigt inte varför man inte kan acceptera att det finns livslånga lyckliga förhållanden. Vad är det för fel i det? Bygger inte alla förhållanden på att man tror och hoppas att man ska älska varandra tills döden skiljer åt?
Det är lite trist att ett antal kvinnor ser det som sin uppgift att förkunna vilka som är lyckliga och olyckliga i sitt förhållande. Det måste ju vara upp till varje par att definiera om de är lyckliga eller ej. Ingen annan kan eller ska stå vid sidan om och sätta stämpeln "lyckligt" eller "olyckligt" på ett förhållande. Låt folk älska varandra i fred.