Idag har jag varit på sammanträde i Gislaved. Det var dagen efter guldfesten. Alla gladdes över Lejonens guld och festen pågick visst länge. Precis som det ska vara när man blir svenska mästare. Hela orten andades stolthet. Jag erkänner, jag är lite avundssjuk. Det känns som evigheter sen norrköpingsborna var så där galet stolta och glada över sitt IFK Norrköping...
Det känns som att varenda match den här säsongen har varit en "måstematch". Ikväll är inget undantag. Seger och halmstråt om en kvalplats har förvandlats till en höbal (om ni förstår vad jag menar). Liket lever och vi är på allvar med i kampen om ytterligare en säsong i fotbollens finrum.
Djurgården är inte en omöjlig uppgift, inte ens på Stadion.
Måste leta efter vår reflexväst utifall maken får för sig att han inte orkar se andra halvlek. Det är ju kolsvart ute om kvällarna och jag vill ju inte att han ska bli påkörd när han är ute och promenerar av sig sin nervositet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar