Idol tillhör fredagsnöjet, innan det är dags för Karlavagnen. Men, och det är ett stort MEN. Jag tycker nästan det är jobbigt att följa programmet för jag har "adopterat" Johan. Kanske inte helt ovanligt för alla de mammor som ser programmet och har en tanig 16-åring där hemma. En yngling som inte har helt koll på röst, armar och ben. Rösten som målbrottsspricker. Glimten i ögat. Som ser så där lite osäker ut. Men som ändå ger allt och har sin egen stil. Kan man annat än tycka om och hålla på Johan då?
Usch, jag vill inte se Johan åka ut. Det kommer att göra ont i mitt modershjärta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar