Veckans ledarkrönika

Denna vecka var det min tur att skriva ledarkrönikan i tidningen Kristdemokraten. Ämnet är självmord och självmordssajter.

Då texten inte finns utlagd på tidningens hemsida ännu, lägger jag ut hela texten här.

Kan vi förbjuda självmordssajter?

Varje år är det ungefär 1500 personer som tar sitt liv. I åldersgruppen 15-44 år är självmord den vanligaste dödsorsaken. Trots det är suicid, självmord, fortfarande ett tabubelagt område att prata om. Inte sällan känner efterlevande en skuld och skam. Kunde vi ha gjort mer? Regeringen har skrivit in en nollvision för självmord i folkhälsopropositionen. Det är bra, men det förpliktigar och lägger ett ansvar på hela samhället, på dig och mig, att jobba förebyggande. Ett förtroligt samtal mellan två människor om liv och död, ångest och depression, kan vara en första livräddande insats.

Massmedia har på senare år tagit upp självmordsproblematiken och att förebyggande insatser krävs. Samtidigt kan rapporteringen om självmord bidra till att en person går från tanke till handling. Man brukar prata om "självmordssmitta". Men hur gör vi med "självmordssmittan" som sprids via nätet? Internet är en fantastisk uppfinning, men också ett svart redskap för den som funderar på att ta sitt liv. Det finns en mängd självmordschattar och forum. Du kan med hjälp av ett par klick hitta fram till självmordsguider med detaljerade råd om hur du med olika metoder kan ta ditt liv på bästa sätt. Tiden från tanke till handling förkortas, inte sällan med hjälp av anonyma personer som pushar till handling.

Det är många som har berörts och upprörts av Uppdrag gransknings program om hjälp till självmord via så kallade självmordssajter på Internet. Man intervjuade en person som bistått med "recept" på hur man begår ett säkert självmord. En man (kanske fler?) hade med hjälp av det tagit sitt liv. Han ansåg inte att han hade något ansvar för att en person hade tagit sitt liv efter deras mejlväxling. Vilket ansvar har man för sina medmänniskor som är deprimerade och mår dåligt? Har man något ansvar? Eller är det verkligen så enkelt som att säga att "alla har rätt att bestämma själv om man vill leva eller dö"? Det var vad denne anonyma "hjälpare" ansåg. Det fria valet. Tänker man klokt och rationellt när man är djupt deprimerad? Vilken hjälp är råd om det perfekta självmordet till en person som mår så dåligt att han eller hon inte orkar leva längre? Människor som överlevt ett självmordsförsök säger inte sällan att de egentligen vill leva, men inte såg någon annan utväg just då. Hur hjälper vi dem?

Lagstiftning är inte lösningen på alla samhällsproblem. Inte heller är självmordssajter orsaken till självmord, men kan utgöra en avgörande trigger. Ska det vara straffbart att publicera självmordssajter? Det är det i Australien. Om man menar allvar med nollvision för självmord borde regeringen ta initiativ till att utreda möjligheten att förbjuda självmordssajter. Vi kan inte bara rycka på axlarna åt dem, hänvisa till yttrandefriheten och det fria valet samtidigt som människor tar sitt liv.